Valborg. 12.38

Men Hallå eller? Hörde jag inte Green Day's nya på radio nu?
Det är sensationellt. Oj, Green Day. Det var ett tag sedan. Green Day brukar generera bra tider på något sätt.

Okej, nu var låten faktiskt rätt värdelös, och det var inte ens GD, utan Foxbury Hot Tubs. (Men det är typ samma) Det vara samma kille som sjöng. Men ändå, one step closer.

Nu är resan och hotell bokat i Östersund.

Redovisningen gick bra, faktiskt. Improviserade en del. För vi tappade bort oss, blandade ihop meningarna, men det gick fint. Det var en talkshow på engelska. Jag var Doris. (Inte den Doris som sjunger "Did you give the world some love bla bla) utan Ricky Martins (?) fru, en adelskvinna från the UK. Hade med mig en hund för karaktären trodde att det skulla diskuteras hundar. (Hittade ingen hund i dramasalen, så det fick bli en trasig häst...)

Ricky Martin hade varit otrogen med Britney Spears, som nu var gravid med R.M. Vilket resulterade i att Doris blev förkrossad och började gråta hysteriskt och börja jämföra sig med Queen Elizabeth (?) Det hela slutade med att Britney's vatten gick.
Och våran var inte värst. Nej, nej. Alla talkshower handlade om förhållanden som gått käpprätt. Vilket var kul.

Jag hatar att ha en tid att passa, det funkar inte. Särskilt inte busstider, busstider som jag inte är van att ta. Och som den tidspessimist jag är blir det rätt stressigt.

Nu ska jag packa. Förhoppningsvis. När jag inte har busstider att passa blir jag tidsoptimist. Som nu. Klart jag hinner allt jag ska göra på en och en halv timme. Sure. Det är inte lite grejer heller, allt kräver planering.

Jag ska inte demonstrera i morgon, för den som tror det, känns lite last year.... Däremot ska jag sitta i en bil ikväll. , Slipper alla ungdomar som gör sin fylledebut ikväll, spyr på en kompis, råkar bada och sätta fyr på sig själv....Cortègen hade vart kul att se inne i stan, i och för sig.

Go with the flow

Jag stör mig på att vitsiporna är vissna när vi kommer hem igen. Stör mig på att tiden går så himla fort. Det var ju första april nyss, kommer ihåg det som igår. Jag stör mig också på att jag inte kunnat vara ute bland vitsipporna lika mycket som jag velat. Hela den här underbara tiden är ju borta om några dagar. Den följs väl visserligen av en ny "vår-era", men ändå.

Treorna går ut om 25 dagar, fick jag höra av en entusiast som räknade ner. Bara det känns ju konstigt. Det känns förkrossande att 05SES går ut. Skolan blir aldrig den samma utan dom. Och att ett år bara har rusat förbi känns ju också helt bakvänt.

Men åter till vitsipporna, de känns viktigast för stunden, av någon mycket konstig anledning. Våren har redan passerat och den har man missat. Som man längtat. Nu är det snart sommar, verkar det som. Massa sommarblommor finns ju redan, man kan lika gärna börja klä midsommarstången.

Dagarna har spenderats rätt lika. Går upp i ottan, sitter på bussen aslänge, dagen går i ett huj. Sitter på bussen hem igen aslänge. Tänker lite på läxorna (jag är mästare på att skjuta upp alla läxor och to-do's om det inte är kul). Slänger ett öga på nyheterna eller nåt roligare program. Sängen.
Och med detta sagt menar jag inte att det är tråkiga dagar. Nej, jag har aldrig haft ett roligare och innehållsrikare år. Men dagarna bara försvinner. Snart (läs vi borde redan ha bestämt) ska vi välja inriktning. Osv. Osv.

Våren tycker jag är en rätt vemodig tid.
Det är ett helt nytt landskap man passerar, helt annorlunda vyer. Inget har ju hänt på sex månader innan, och pang är det grönt ute, så skillnaden är rätt konkret.
Det känns som man aldrig har tid nog på våren. Solabstinens. Naturabstinens.

Vad jag vill komma till är att jag egentligen inte har någon som helst tid till att sitta här.

Något brev från Pliktverket. Jo, tjena. Lumpen, here I come! (kanske, hardly not.)


Dagens status. Moment 22.

Nationella prov idag, gick bra. Tror jag. Jag är jättetrött, men har fullt upp, säkert till nio-tio ikväll.
Läxor och redovisningar hit och dit. Lite oplanerade grejer har skett, och typ ingenting visar sig vara som det var tänkt.

Kommer försvinna från bloggen för några dagar. Kommer tillbaka på söndag.

Idag var vi i skogen på gympan. Överlevnadserfarenhet, typ. Jag lärde mig hur det känns att bränna sig på kokande vatten, med socker i (Blåbärssoppa) I munnen. Personligen tycker jag att det är en överskattad lärdom, då det gör förbannat ont, smaklökarna är lite rubbade och känseln känns avlägsen. Dock kan jag känna smakerna fortfarande. Himla tur, hade blivit knäckt annars. Tänk att inte kuna känna smaker, hemskt.
Vi skulle grilla över öppen eld. Självklart ställer man sig i motsatt riktning till blåsten, så all rök kom i ögonen.

Jag gick i min desperation, över min värkande smärta, till sjuksystern för att få lite is. Hon hade ingen, så istället gav hon mig pengar till glass. Hah. Det var gott. Och det var det enda som hjälpte.

Måste packa, måste slappa, måste göra två läxor. Repa in ett manus. Thank god internet finns. Då kan man ju liksom bortförklara sig en heeel del under tiden...

Update: Okej, det är inget som helst fel på mina smaklökar. Nezerilen smakar som vanligt skit.

Kom på att sommarjobbsdeadlinen går ut i morrn. Vilket betyder att jag måste sitta ner och krysta fram två jobb, vilket motsvarar två kryss till i rutorna - vilket motsvarar två jobb som jag hypotetiskt sätt kan få och som jag hoppas att jag inte får. För det finns bara ett enda roligt jobb i den där katalogen.

Update: Vet ni hur många gånger jag har loggat in och klickat på det här inlägget igen för att lägga till någonting? Alldeles för många gånger.

Gamla inlägg is the shit.

Jag sitter och läser gamla inlägg. Lite kul. Eller inte lite. Det är skitkul. :D

Time of your life.

Dagens irriterande:
En hackspett har bestämt sig för att min yttervägg är bäst. Därför håller fågeln på att bygga bo där nu. Sjukt irriterande eftersom hackspettar över lag inte brukar följa någon rimlig väckarklocka.  Utan brukar sätta igång astidigt. Måste tyvärr vidta drastiska åtgärder för att fördriva sabotören till ett träd. Eller sätta ett nät för hålet. Måste ut och kolla var i väggen fågeln håller hus.

Det som är roligt är att jag känner lukter och dofter. Och jag känner smaker. Väldigt skönt. Nu smakar allt gott igen. Längtar tills jag är som vanligt igen, när jag kan köra på som vanligt. Att vara förkyld är så himla segt. Den här dusten går aldrig över heller. Särskilt inte när man grundat med en rejäl pollenchock.

Jag vet fortfarande inte om jag ska gå samhälle eller italienskainriktningen. Skitsvårt. Någon borde bestämma. Spelar egentligen ingen roll vad jag går, för jag skulle tycka att båda var lika roliga och lika intressanta. Men det är framtiden som pockar. Helt olika vägar och möjligheter öppnas på respektive inriktning. Även om mina möjligheter, som jag ser det, går hand i hand. Målet är detsamma. Nästan. Men vägarna dit blir annorlunda. Och de oförutsägbara och spontana chanserna blir helt olika, beroende på vad jag väljer.

När man blir frustrerad, fundersam, hoppfull, motiverad eller ifrågasätter sina invanda mönster och sitt levnadssätt, det är då man blivit intresserad eller berörd på riktigt, på ett bra sätt. Tillexempel personer, berättelser, teveprogram, böcker eller artiklar i tidningar. 

Ibland påverkas man mer än annars. Alla människor lever sina liv och tänker helt annorlunda, att man ibland frågar sig hur fan personen är funtad. Men den stilen fungerar utmärkt (?) för den personen, och definitivt inte för en själv. Det är vid sådana "frontalkrockar" som utvecklingen går framåt. När man börjar tänka börjar man oftast reflektera. Antagligen leder det nånstans.

Imorgon ska jag till skolan igen. Då är det slutreflekterat.

En av anledningarna till att jag skrev om ovanstående heter Polygamisekten. Hur är människorna funtade? Jag blir äcklad och slår det ifrån mig. Vill inte tänka på skiten de jämnåriga flickorna utsätts för. Väldigt religiöst, right? Där har ni en anledning till varför jag är mot religioner.

En annan anledning heter Rick Stein. Blanda nu inte ihop honom med den sjuka sekten. Han är endast en som inspirerar. Om ni blandar ihop honom med sekten ska ni nog sluta läsa här...


När alla vännerna gått hem. Låst dörren har de också gjort.

Att svenskt rättsväsende ofta ger för milda straff är inget nytt. När hände det senast att en gärningsman fick ett straff motsvarande vad denne gjort?

Men nu för tiden får de ju knappt straff alls. Till exempel i Rödebymålet. Ett komplext, ovanligt fall där alla parter skyller på varandra och stoppar huvudet i Östersjön.

Ett vanligt svenskt straff är kanske högst 10 år. Eller utredande psykiskvård. Att någon får psykisk vård är nog det mest abstrakta. Vad innebär det i efterhand? Det är före personen ska få vård. Efter är det ju kört ändå.
Psykisk vård, smaka på ordet, hjälper det? Hur går det till?
Svensk psykvård är ett kapitel för sig.

Vad gäller Rödeby tycker jag att Socialnämnden i Blekinge och polisen inte ska gå obestraffade därifrån. Inte skolan heller.
För vad gör socialen egentligen? Efter fall i Vetlanda och liknande borde alla sparkas från kontoret.

Jag får erkänna att jag har bristande kunskaper vad gäller ovanstående. Men det räcker att titta i dagstidningar och på nyhetsprogram.

Socialen ska omskolas. De blev utbildade på den tiden när våldtäkter, misshandel, grova rån och grupptryck fanns i USA och i förorter till Stockholm. När Sverige inte hade de integrationsproblem vi har idag, när de yttre stressfaktorerna var få.
De kan inte sitta på sin post och leka oskyldiga när något plöstligt träder fram i media. Som de vetat om, som de blundat och struntat i. Tycker tanten i närmre pensionsåldern att det är problem som familjen får skylla sig själva för, eller att det är tevespelens fel borde hon anmäla sig själv för tjänstefel.

När det står konkret i alla förhör att killarna hade trakasserat och mobbat sonen under en lång tid, att de hade blivit polisanmälda och skolan stod förlamade, vad tyder det på? Någon vill inte ta ansvaret. Skolan kunde inte göra någonting, skolan kan aldrig göra någonting. Skolan har inte rättigheterna på sin sida lagen.

Det är också en ny grej som uppdagats. Lagarna som rör skolan skrevs för länge sedan, när problemen som finns idag inte fanns. Så tycker skolministern att betyg i tidigare åldrar förmildrar skolklimatet.

Polisen och Sos behöver ta sitt ansvar, förtroendet för polisen eller myndigheter finns snart inte alls. Och vi frågar oss varför, när Riccardo blir mördad?

När inte någon brytt sig före, varför bry sig efter?

För att få bukt med det allt grövre klimatet bland ungdomar krävs det lagändringar, som INTE riksdagsledamöterna har stiftat. Då kommer vi inte komma någonstans, de kommer skylla på USA och teve/datorspelen. Vilket säkert har någon form av inverkan, men det är absolut inte nyckeln till problemet. Problemet heter Polisen, Myndigheter och en storebrorpolitik som tycker att alla i grunskolan är tjejer som går vidare till naturvetenskapsprogrammet för vidare, duktiga studier.

Frågan är vem som ska lagstifta om inte RD gör det? En väldigt naiv idé, väcktes i skrivande stund, men varför inte låta oss bestämma? Vi som "är" en del av problemet. Och det är ju endast vi som kan göra något åt det. I det långa loppet. Ingen vill trots allt att det ska vara såhär, eller?

Kongress 2008

Idag fick jag hem ett tungt brev från partiet. Jättetjocka häften med program, partieledamöter, förslag till allla möjliga val och ett jättetjockt häfte med motioner och propositioner. Hittade inga propositioner dock. Det var motioner som handlade om allt mellan himmel och gjord. Allt från kattens rätt i samhället till EU.

Jättemycket att försöka få in i huvudet. Om man inte kan sova en natt klockan tio över tre är det bara att börja bläddra.

Kompendiumet med alla motioner börjar med två sidor om katter. Tre motioner om katter, skrivna av samma personer. Känns som en onödig brainstorm. Men det får man inte säga högt....

De här motionerna ska alltså leda till votation. Jag ska bestämma om jag håller med eller inte. Ja, nej, kanske.

Om jag har fattat det rätt. Kan också vara så att jag inte behöver votera på alla, vilket skulle vara smidigt. Skönt, om inte annat.

Anna har försökt underhålla mig idag. Hon försökte nog underhålla sig själv med. Hon hade vikt en loppa och tyckte att jag såg pigg ut nog att offra mig för hennes påhitt.
Typ: Spring tre varv baklänges runt huset. Hoppa på ett ben i tio minuter. Gör 60 sit-ups. 100 armhävningar. Gå ut och hitta tio sorts blommor, säg vad de heter. Gå ut och hitta fem blommor som jag kan måla av....

Jag hatar loppor där jag måste göra något. Det är sällan jag stöter på loppor där man inte ska göra något i och för sig. Eftersom min hälsa är efter behövde jag inte gå ut och springa tre varv runt huset baklänges.

Ska bli skönt att åka till Östersund.

Förresten. Jag kan andas genom näsan nu (seger) men jag hör kasst. Har sovit mycket. Kan bero på att jag tvingade mig själv och min syrra att dammsuga huset. Dammfritt är det iallfall.

Alvedon

Känns himla bra att man lyckats missa alla soliga dagar i år hittills. Jag har försökt trotsa min kropp i hopp om att det kanske skulle kunna kännas liiiite bättre om jag är ute en liiiten stund. Men icke. Det blir bara sämre. Nu är jag hes och hoppet om att kunna andas överhuvudtaget i morgon är snart obefintligt. Jag tror inte att det är enbart pollen.

Så sjukt, ena stunden är jag betydligt friskare - "Jaaa, snart är jag back on track, fit for fight". I nästa stund ligger jag och sover.

Näe. Nu ska jag svara på mail. Med en stooor portion tur går jag till skolan imorrn, men skulle inte tro det. Om jag inte klarat att vara ute i en kvart, i solen, i lä, kan jag ju inte åka in till västsveriges kyligaste, blåsigaste korridor. Då lär jag ju inte vara frisk på över en vecka. Till.

Hatar att vara sjuk. Man kan ju inte göra någonting. Huvudet är relativt piggt, men kroppen är efter. Hopplöst.

Lever på impuls

Fick ett vanligt, hederligt brev från famiiljen Claire i Montpellier. De som vi träffade i skogen härom året när de skulle campa.

Det visade sig, efter många om och men, att de hade fått ett barn till. Jag trodde att kortet föreställde en utställning som mannen hade. Självklart hade jag helt glömt att han höll på med något i stil med trädforskning. Och att sonen hette Jean, och föddes i mitten av januari, vilket stod på kortet, kopplade jag inte ihop med att "....now we are one big family as you are...." Nåväl. Trevligt att de lever, inte hört från dom på typ ett år. Jag ser framför mig att de behöver assistans där hemma med en bebis, så jag funderar på att åka ner till sommaren. Det lär väl knappast mamma gå med på efter svenskan som blev mördad i Paris och Engla och hela baletten....

Fick även en rejäl sockerkick förut. Tänker inte gå in på hur jag fick den, då ni antagligen skulle få en lite småskev bild av mig. Kombinationen av läsk plus detta är inte lyckad.

Jag vet heller inte vad det är för pollen jag är allergisk mot. Förmodar att det är en blanding av alla pollen som finns. Därav febern och nästäppan. Densiteten i näsan gör att jag inte kan prata begripligt, vilket gör vilken liten skitsak som helst rätt krävande. Tillexempel att ringa till kommunen.

Imorgon ska jag iallafall tvinga iväg mig till plugget. Jag är socialt understimulerad, om man säger så, understimulerad överhuvudtaget. Längtar efter att lära mig något vettigt...förutom hur man blir efter för mycket Socker och varför man ska läsa hela brevet innan man drar slutsatster....

Det där med sockret beror f.ö. på att jag knappt äter socker annars....så det behövs kanske inte så mycket. Likadant med alkohol....

Pollenshock

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=763963

Att kunda andas är underskattat. Jag har fan inte kunnat andas normalt sedan i söndags.
Våren är underbar, men att riskera att kvävas ihjäl på grund av pollen. Njaaa....någon drog det liiite för långt.


Nej. Okej, jag är inte döende.

Båda äter lik.

Eftersom jag har för mycket fritid nuförtiden, slöläser jag bloggar. Varför? Man får någon form av mänsklig kontakt eftersom ingen annan är hemma. 

Tidernas I-lands problem:
Jag är säker på att svensklärare ger sin IG-varnade elev i uppdrag att skriva en blogg. Då kan eleven skriva i sin takt och om vad som helst. Utan att få betyg på skiten, indirekt. Annars skulle det väl inte finnas så många bloggar om ingenting?
Men jag läser inte bloggar där skribenten inte kan skriva och uttrycka sig grammatiskt korrekt. Jag sitter bara och stör mig på deras okunskap. Jag stör mig å deras vägnar på att de har gått tio år i skolan och inte lärt sig att "väl" inte stavas "vell" och att "tänkte" stavas med "ä". Kan inte någon i deras sociala krets uppmärksamma att de borde ta en extrakurs i svenska?

Så här djupa inlägg får man läsa när skribenten är sjuk. Dock på bättringsvägen. Eftersom Alvedon blivit en del av mitt välbefinnande. Så att säga.

Tittade på Kvarteret Korpen förut. En matiné från -63. Ett K-märkt, kultförklarad svenskt konststycke i filmformat. Dock underskattad och bortglömd sedan den kommersiella Televisionen gjorde intrång i svenska hem. Vilket genialiskt foto. Suveräna skådespelare. Och en ung Thommy Berggren.

"Servetten är det enda som skiljer människan från asätarna. Båda äter lik" - Keve Hjelm, fadern.

Moderaterna - inte bara de nya moderaterna, utan också de nya sverigedemokraterna?

Anledningen till rubriken finner ni på moderaternas hemsida. www.muf.se

Hade sverigedemokraterna haft en sådan banner på sin hemsida vet jag inte riktigt vad som hade hänt i PK Sverige. Men som någon sa: de har fyra procent. Men ingen erkänner eller titulerar sig som rasist.
Moderaterna känns av anledningar så "mainstream". De gör ju allt som de övriga partierna tänker göra, men tror att de ligger steget före. T.ex det här med klimatfrågan. Okej, nu har de ju inte så mycket att välja på...men ändå. Reinfeldt åker runt i världen och propagerar för högre skatter. Försvarar sig med att "han aldrig varit emot skatter helt. Men att man borde betala mindre skatt". Jag orkar inte göra massa research för det här. Men spänn upp ögonen lite.

Ärligt talat. Vad vill moderaterna med sin banner? Indirekt?
Jag ser dock en koppling, om än diffus, till sd's värderingar och åsikter. Och det skrämmer mig.

3 månaders krisen

Jag har fått en såndär bloggkris. En väldigt märklig upplevelse. Som antagligen är kontentan av för mycket bloggande och för många lästa bloggar. Inte sunt. Eller så är det jättesunt.

Jag kommer aldrig någonsin blogga om vad jag har på mig. Nog för att jag kan skriva om ickerelevanta saker, men en modeblogg till, suktar inte bloggsverige efter. Jag fattar inte heller hur en modeblogg kan skapa sådant intresse hos människor. Om jag nånsin börjar skriva om vad jag har på mig - skjut mig. Långsamt.

Den här krisen har säkert kommit smygande på grund av för mycket stress. Ska ta mig en funderare över hur utvecklingen kommer se ut. Eller så skiter jag i utvecklingsprocessen och skriver på som vanligt.

F.ö har jag hittat två fantastiska bloggar - av folk jag nästan känner. Och att de kan skriva och verkar smarta är ju ännu roligare. Det är vid sådana tillfällen man fortsätter att värdera bloggen högt. Även om anledningarna till att följa bloggar/skriva blogg, mer eller mindre, ibland är obefintliga.

All heder till dom som skriver innehållsrika bloggar. Som ej tröttats ut av modesverige. Henrik Schyffert är ju en av dom. Dock.

Valfri rubrik. 20/4

Jag skulle kasta in min mobil på sängen förut. Men missade. Har inte undersökt skadan än. Känns inte så brådskande. Skyller på febern. Och att jag inte kunnat njuta av årets andra soliga dag. Gårdagen försvann ju. Sittandes på en inglasad, utåtlutande balkong på sjunde våningen.

Sen är det ju bara en enda komiker i Sverige som lyckas bryta armen när han skulle göra sig rolig. För hans eget bästa är det ju tur om vi tycker det är roligt.

Hoppas att man får göra NP en annan dag. Syftar på franskan. Varför har vi NP när ingen annan språkgrupp har det? Annat som man missar är matteprov. Det enda matteprov jag någonsin har och kommer att se fram emot.

Rubriker är förresten helt sjukt överskattade.

Grejer man stör sig på en solig, förkyld dag:
- Damm. Jag får alltid seriös panik om det är dammigt och jag har mycket att göra i skolan. Eller har för tråkigt överhuvudtaget.
-Irreterande surrljud som bara jag hör. T.ex att det är obalans i TV'ns ljudsystem. Nån har höjt för mycket på basen, och för lite nån annanstans. Jävligt irreterande.
-Grannar som bara måste fråga hur lång tid det tar att åka buss till skolan.
-Konstiga betoningar på namn. Och att barnet sedan inte håller käften förrän mamman kommer med glass är ju en annan sak.
-Att A promt måste ha plastfolie på tagnentbordet när jag ska skriva på det. Ni hör ju hur sinnesjukt det låter.
-Att det är matteprov imorgon. Och jag kan det. Har aldrig hänt förut. Inte sedan i början av åttan. Men jag är antagligen sjuk.
-Grannen L som tydligen har stört sig på vår gräsmatta hela vinternt. Man kan ju inte låta bli att störa sig tillbaka.

Dressman

Jag hade som mål idag att inte blogga. Men kom på en grej som hände igår.

Utanför ICA:
Kille: -Hej. Varsågod! (reklamblad från Dressman. Är jag och mamma verkligen deras målgrupp? Jag hade gått förbi dom flera gånger)
Jag: -Nej, jag tror inte jag köper kläder på Dressman......faktiskt.
Kille: -Eeh...Jo. Nähä. Men nån...... annan.......(sa han samtidigt som han snubblade över en hund)

Var på bibblan och träffade den överpedagogiske bibliotikarien. Han som missbrukade förnamn....

Var hos farmor idag. På kalas. Riktigt trevligt. Många diskussioner om mitt politiska engagemang och vad jag behagar göra efter studenten.

Farmors syster var dock mäkta påfrestande:
-Nå, Tova. Vad har DU för talanger? Vilka är dina intressen. (Läs: Vad kan du tillföra på den här arbetsplatsen?)
Hon pratade till mig som om jag var på anställningsintervju. Överpedagogiskt och töntigt. Och så hade hon det kroppsspråket som om hon ...jag vet inte vad. Ville få mig att fatta att hon var där endast för min skull. Otroligt pretentiöst.

Som jag nämnde blev det många diskussioner om vilken väg jag borde ta i arbetslivet. Mycket om politik. Vad jag gör inom politiken. Och hur jag började.

Vilket var kul. Många minnen.

När jag berättade att jag träffat många politiker, och fått tillfälle att prata med dom, t.ex när jag träffade Gustav Fridolin frågade M:
-Men Tove, är du kär i honom?

Jag måste tänka på hur jag beskriver och framställer personer jag pratar om. Herregud. Speciellt killar. Antagligen tycker hon att hon drar ungdomliga skämt...... Jag blir så trött.

Slutsats.

Samhällsredovisningen gick rätt bra. Jag blev lite frustrerad och undrade vad fan T höll på med när han började berätta om hela sitt material. För andra gången. Tog alldeles för lång tid. Han blev för pretentiös och började förlöjliga barnarbetet. Fick det att låta som pubilken var både idioter och barn. Funderade seriöst på att gå och sätta mig igen. Men tänkte att det förmodligen skulle dra ner betyget avsevärt. Så jag lät bli.

Förresten kan man ju fråga sig varför jag bloggar. Överhuvudtaget.

Du är en blick...

Jag är säker på att O har skolats av sin italienska farmor för att kunna förvirra så många tjejer som möjligt. Hur lyckas man?
Om man ska tro på alla rykten, lär han vara tillsammans med minst fem tjejer. Och han lär vara på G med minst sex stycken till. Har han ingen hjärna? Har han inget sunt förnuft? Jag har väldigt svårt att förstå mig på honom. Han verkar ju knappt mänsklig. Han är en gåta. Och gåtfullare blir han inte genom att tro att det fortfarande kan bli något. Om han nu har tjej, stackars!!

Alldeles för många nationella prov på alldeles för få dagar.

Den alltid stressiga och tröttsamma fredagen toppades med oförberett nationellt prov i franska. (När sa hon att vi skulle ha det idag?)
Eftersom alla fick panik när de steg in genom dörren vägrade T att ens gå in. Alla såg väldigt nere ut och domedagen hade kommit. Och lätt var det ju inte.

Lite såhär: Mhmmm, det här ordet kan jag, men inte det, inte det, inte, inte, inte, inte. Det kan jag. Oj. Jaha. Var meningen slut där? Lucktexten såg ut såhär för min del: Oj, det ordet var där i början någonstans, då är det säkert ordet som är före/efter. Eller oj, den meningen var där, och där.
Eller: Va?
Jaja, sämst var jag garanterat inte.

På måndag är det NP hörövning i franska. Oh yeah. Dagens prov var faktiskt svårt, när Carl eller Mikael sitter som frågetecken är det illa ;)
Matteprov efter det. Ett prov som det faktiskt inte kan gå åt skogen med.

Nej. Frihet finns fortfarande inte tillgänglig. Nu ska jag göra någon slags salsa till maten.
Hoppas på att mina kreativa sidor lockas fram och rita nåt fint till farmor. Boka logi och resa till Ö-sund.

Mina två sista dygn har varit helt utflippade. Hur mycket otur och oförutsägbara grejer hinns med liksom, på vaken tid? Ingenting kan förvåna mig längre iallafall.

Pratade med Lars idag om våra strategier och tankesätt. Han resonerar ju som så att om man inte förväntar sig något, någongång, kan man ju aldrig bli besviken. Låter ju lite tråkigt. Men han tycker det funkar. Han kör ju på principen att allt är relativt. Jag brukar köra på att om jag inte dör av det, är det inte farligt. Vad är det värsta som kan hända? Jo, det slutgiltiga är ju döden. Och då ter sig allt så mycket världsligare. Kan låta destruktivt och aningen tragiskt. Men jag ser det som så att väldigt många möjligheter öppnar sig. Allting blir mycket lättare. :)

För att återgå till det där med oturen. Om det nu är slumpen, ödet, nån högre makt eller whatever, så är det konstiga sammanträffningar. Ofta man råkar ta fel buss, se bussen åka förbi, gå till Stenungsön och vänta i 50 minuter på en vanlig torsdag. När planeringen INTE var bristfällig. Jag är säker på att det hade något att göra med att Emma och jag snackade öde innan jag gick på bussen. Och att jag och Evelina för en gång skull pratade riktigt länge.... när vi satt på Stenungsön. Liksom ofta man blir tvungen att sova hos farmor (vilket iofs var rätt kul) och vakna fem, sen ha NP. Och innan det gått i stan i sex timmar.

Vad händer härnäst?

I bet, jag kommer INTE bli överraskad om något oväntat händer i morgon i Gbg eller hos farmor. Jag brukar aldrig läsa horoskop om inte nån läser för mig. Borde kanske reka utsikterna för imorrn.

Mat!

Jag är hungrig. Överhungrig. Har inte ätit riktig mat sedan lunchen i skolan igår. Jag behöver mat. Tvivlar dock på att jag inte kommer hinna äta. Nånsin. Bara mackor. Hela tiden. Och vindruvor.

Det är något med mig och mat. Jag äter aldrig när jag behöver äta som mest. Det finns något syndrom som kallas stress. Kan vara det.

Ojdå.

Det äckligaste är ju att man är tvungen att se ansiktet på Anders Eklund. Vidrigt.

Det bästa med Håkan Hellström är att man kan sjunga med. Och att det inte måste låta bra. För det låter ju inte direkt bra när han sjunger. Annat är det ju när nån sjunger på Perelli. Eller Westlife. Borde vara förbjudet.

Trött.

Hemma från Göteborg. Minst sagt jobbigt dygn. Lär väl kanske inte bli lugnare....

Åkte in vid 13 för att hitta skor. På bussen kom en kontrollant. Respekt. Glad att jag hade giltig biljett och säkerhetsbälte. Hade åkte på 1900 spänn annars...

Klockan 15 var jag trött och uttråkad. Hade gått överallt. Gick så småningom bort mot Järntorget. Mellan hagelskurarna. Måste bara säga att Håkan Hellström är Göteborg, vare sig man vill eller inte.
Gick vidare upp mot Skansen Kronan när jag hade 40 minuet kvar. Vackert! 18.20 kom de andra från S-sund till Hagabion. Filmen var ett kapitel för sig.

Tigerstyrkorna hette den. Man kunde ju kanske förväntat sig att antingen Karl eller Mikael skulle förstå handlingen, men nej. Inte blev det ju bättre av att en fransk person skulle introducera oss för filmen, och pratade bort en halvtimme av våran dyrbara tid. Han pratade f.ö. om Friskis & Svettis.

När väl filmen började var det nog en av de mest komplexa, osammanhängande filmer jag sett på ett tag. Franska filmer är kanske inte kända just för att vara "lätta" Men när det är fyra parter, varav två är någon form av polisstyrka. De var poliser ibland. Det handlade om någon bok, vet inte vad den innehöll. Ingen i filmen visste ju, så hur ska jag veta? En anarkist var inblandad som ibland var en fransyskas älskare. Anarkisten dog förresten två gånger. Han återuppstod på nåt sätt. Men det visade sig att anarktisen inte var samma person. Fransyskan som var adlig, och gift med nån rysk/tsar/furste, vet inte riktigt vad hon spelade för roll i filmen. Men i vilket fall blev hon kär i en polis som var del i den ena parten av goda poliser. Ni hör ju. Det låter ju helt bakvänt. Inte fick vi se slutet eftersom fransosen pratade bort en halvtimme.

Margareta sov jag inte hos, för hon skulle åka hemifrån klockan sex, och jag orkade inte ta bussen från Askim, som åker runt halva Göteborg, och då hade jag inte hunnit med min buss. Därför sov jag hos farmor och Margaretas hund (min faster) Världens jobbigaste hund. Och fulaste. Och svartsjukaste.

Farmor blev utom sig av glädje och föreslog att vi skulle prata "tjejsnack" (Va??)

Min faster är väldigt pryd, formell och väldigt fin i kanten. Därför frågade hon följande när jag sa att Sven hade övertalat mig att följa med till Östersund:
-Är du kär i honom?
-Är han kär i dig?

För helvete, han är vuxen. Vad tror dom om mig egentligen? Jag trodde bara att man undrade sånt i sin egen fantasi? Dom skulle bara veta hur många vuxna män jag kommer i kontakt med varje dag. Till och med utanför skolan.

Senare ringde Tina och pratade om kongressen. Jag tänkte titta på Morgonsoffan, men det gick ju fan inte för att farmor pratade hela tiden. Så tänkte jag sova, men det gick inte, för Abbe (hunden) blev sur och skällde hela tiden. Gick inte så bra heller, för att farmor pratade hela tiden.

Vaknade fem av att farmor tyckte det var dags att kicka igång dagen. 6.35 tog jag spårvagnen och vidare ner mot Nils Ericssons Terminalen. 7.20 går den och Rebecka hade inte heller sovit bra, men kul att prata med henne igen!!
8.25 är det nationella prov i engelska. Skriftlig del. Gick över förväntan bra, kändes det som. Nervöst. Vilka ämnen vi fick!? Beskriva en årstid? Wtf?

Åkte hem, men dock med fel buss. Så jag och E satt och väntade på Stenungsön i 50 minuter. Nu är jag hemma. Vilken seger.

Också kommit på att vi har samhällsredovisning i morgon. Tony ringde när jag kommit hem, frågade om jag skickat dokumenten till honom. Vilket jag glömt. Men det gör inget. Det är i sådana här situationer man påminns om att älska datorn. Inga böcker hemma nämligen.
Matteprov på måndag som jag måste plugga till. Möte ikväll. Och en massa annat.

Jag vill bara sova. Palla 75 års kalas på lördag. Vad ska jag där och göra?
Farmor önskade sig inget speciellt. En vitsippsbukett och "en tavla som du har gjort till mig, Tove"

Somsagt. Jag har inte tid att sitta här.

Jag har förresten fått känna på att vara hemlös. Gå runt i Göteborg helt slut och ingenting att göra. Vad gör man?

Jag vill, jag bör och jag måste sova. Men jag tror inte jag hinner det........!!

Moment 22

Jag är lätt stressad inför morgondagen och torsdagen. Egentligen är det inte alls några betungande dagar. Måste bara komma ihåg att packa ner lite små saker till i morgon, och hoppas på att bussen kommer in i tid på torsdag morgon. Bussen är alltid sen när det gäller. Nu gäller det nationella i engelska. Och att hitta till Hagabion ska väl inte vara så fördömt svårt. (Eller att ta sig från Askim ner till Nils Ericsons Terminalen på 20 minuter....)

Nu är det rätt klart att jag hänger med som "observatör" för Orust på kongressen i Östersund i slutet av maj. Ska bli spännande.

Talet idag gick såklart bra..... ;)

Hjälpte J med hans tal om stekare. Får se hur det går... Och förklarade för Joel varför jag inte är intresserad av frimärksklubben på skolan - tre gånger.

No less, no more

In till stan på onsdag kväll. Antar att jag strosar runt och letar efter skor (wtf) till 18.20 då vi ska möta upp alla andra franskaelever utanför Hagabion. Fick reda på av Jens att alla spanska elever visst ska ha nationella, inte bara franska elever. Yes.

Övernattar sedan hos M, T och J i Askim. Margareta skulle hämta mig sa hon, eftersom bussarna tog hela 40 minuter hem (!!!) Jämfört med mina 50 hem till Orust. Från Stenungsund. Whatever.

Retoriktalet går faktiskt förvånansvärt bra framåt. Stått och läst för mig själv och landar någonstans mellan 3.08 till 3.15 minuter. Nu ska jag gå ut. Packa inför imorgon. Ringa Tobias.

Nationellt engelska prov, skriftlig del. Har en vag känsla av att alla engelska glosor och grammatik lär rinna av mig när jag kliver över tröskeln till aulan.

Måste boka tandläkartid eftersom min käke har fått allvarliga problem. Känns ugnefär som om tänderna i överkäken ska krackelera inifrån, alternativt sprängas. Underkäken kommer väl gå ur led när som helst. Kan än så länge prata och skratta, och det underlättar ju.

Nilena och Lina försökte få mig att förstå kemi. Någonting med materiell substans. Sen kom Alexander och försökte vara pedagogisk. Vilket påminde mig om varför jag går samhäll.

Påtal om samhäll ser det ut som om jag hänger med på kongressen i slutet av maj. Till Östersund. Holy shit. Mamma ska ringa både till Sven och Johan.

Blir nog kul!

Bilden idag var ovanligt flummig. Kan bero på att ingen fattade Photoshop. Och de hade fått för sig att jag kunde, vilket resulterade i förvirring å det grövsta.
Hanna tyckte absolut att jag skulle göra en lerbyst porträtterad Björn Gustavsson. Men kära nån. Någonstans mellan fanatism och dyrkan går ju gränsen. Han är rolig. No less, no more. Hon tyckte också att jag skulle gå och skälla ut fordoneleverna för att spela techno på högsta volym......


Dom jävlarna ska skjutas.

Alla män som våldtar och sedan mördar offret borde dö. Vad ska de leva för? För att få "svensk" livstid, kanske säga lite snälla grejer till vakten på Kumla, skriva en bok..... patentera sitt namn i förebyggande syfte.....
De kommer lätt undan med några år. Utomländska lagar skrattar åt Sveriges "tycka-synd-om" straff.

De borde sitta i ett vitt rum, med händerna bakbundna, och utstå dropptortyren, en droppe på hjässan var femtonde sekund, (men det behöver inte finnas någon rytm, gärna oregelbundet) i två år, med ögonen upptejpade och med en stark lampa lysandes rakt in. De borde lyssna på någon psykadelisk skit, death metal och fan aldrig få gå på toa.

När de väl har suttit där i två år borde de bli påkörda av X2000. Och de andra mördarna eller de som sexuellt ofredat någon på fyllan eller försök till våldtäkt i nyktert tillstånd skulle få torka av fronten på tåget.

Sen ska de dö!

Det är sånt här som tänder min politiska låga. Ta inte förslaget på största allvar. Tolka det mera som att det är en sjukt orättvis värld vi lever i. Där man kan göra vilken jävla olaglig sak som helst.

Vad är det för fel på dödstraff, egentligen? Förutom att man "kanske råkar döda fel person?"


Engla. En liten ängel.

Okej. Jag är färdig med samhällsarbetet.

Och de har hittat Englas mördare.

Känner mig helt yr. Helt kall. Helt jävla ofattbart. Den jävla idioten. Inga ord räcker till. Inga ord kommer någonsin att räcka till.

Jag är gråtfärdig. Hon var lika gammal som min lillasyster. Det svinet. Mina behärskningar finns fan inte kvar längre. Om jag sysslar med politik i framtiden är det sånt här jag vill viga mitt liv till. Det är vid sådana här tillfällen jag blir arg och lovar mig själv att aldrig sluta kämpa för någon form av rättvisa.

Grymt skönt att mannen blev häktad. Skjut den jäveln. Han har ingen rätt att leva längre. Varför ska han få "livstid"? Svensk livstid är ingenting jämfört med utomländsk. USA skrattar åt oss. HAN SKA DÖ. OCH LÅT HONOM BRINNA UPP I DET VARMASTE HELVETET SOM FINNS.

Hoppas det här är katalysatorn i svensk poltik.

Näääe.

Såg att det blev två likadana inlägg. Och tänkte döpa det här inlägget till "En sak till". Men eftersom mitt minne kom ikapp mig blir det inte så.

I Höviksnäs träffade jag min gamla SYO, det var ju....kul.

Och - om jag skriver inlägg på inlägg, under kort tidsperiod (som inte handlar om någonting), så förutsätt att jag egentligen har för mycket skolarbete att göra. Av någon konstig anledning tror jag att det blir gjort undertiden, att jag ska få motivering eller någon form av intellektuell uppenbarelse.

På tal om intellektuell, min brors blogg; www.enflughedesdagbok.blogg.se

Och på tal om Tobias Idol-audition gick det åt helvete för att han kom till fel jury. En annan jury tyckte att han var jättebra, men han fick bara en chans. Och i den dåliga juryn satt två sura tanter som väntade på the apocalypt.

By the way så är jag trött på folk som bara sitter och försöker se felfria ut. Det är ju så man vill gå fram till dom och hälla över en spann med hårstrån på deras jacka. Och nej. Den här gången syftar jag faktiskt inte på någon fiktiv, illusionär person. Utan en person som jag har franska med imorgon....!

Nääe. Barnarbete var det ja. Herregud. Se inlägget som tidsfördriv från en som inte har tid med tidsfördriv. Herregud.

Bara en sak...

Jag är trött på att prestera. Kvittar vad det är. Det suger. Tappar lusten totalt. Ändå tycker jag inte att jag har jättehöga krav på mig. Det ända jag kräver av mig själv är väl att det ska bli färdigt i tid, och att det ska vara sammanhängande. Att man har uppnått nåt med det, iallafall. Typ. Eller OK, krav finns ju. Det måste väl finnas för att kunna få ihop något vettigt. För att motivera sig själv, liksom.

I princip skriver jag inga revolutionerande, sensationella, litterära vidunder på den här bloggen. Och syftet har ifrågasatts. Men att skriva dagbok som man gjorde, typ tre rader en gång i månaden, i bästa fall, när man var fem, känns meningslöst, patetiskt och krystat. Vem ska läsa skiten? Här ser jag ju konkret, svart på vitt, att någon läser. Och det känns liiite mer uppmuntrande än att mina barnbarn kommer tycka att min dagbok suger nån gång i framtiden.

Jag har själv ifrågasatt varför jag skriver en blogg. Liksom, hur otroligt låter inte det?
Mitt primära ändamål är att skriva. Skriva vad som helst. Och är det nån som läser är det väl bara kul. Men eftersom ingen bedömer bloggen i bedömandets mening känns det lättare att skriva här, än att öppna ett blankt Word dokument.

En sak till: Jag förstår mig inte på familjen Schulman. Men det kanske inte är meningen heller.

En sak till: Det är sjukt störande när det inte går att publicera inläggen, för att "Webbsidan inte kan läsas". Under en nanosekund rasar ju världen samman. Bloggvärlden i ett nötskal.

Bara en sak...

Jag är trött på att prestera. Kvittar vad det är. Det suger. Tappar lusten totalt. Ändå tycker jag inte att jag har jättehöga krav på mig. Det ända jag kräver av mig själv är väl att det ska bli färdigt i tid, och att det ska vara sammanhängande. Att man har uppnått nåt med det, iallafall. Typ. Eller OK, krav finns ju. Det måste väl finnas för att kunna få ihop något vettigt. För att motivera sig själv, liksom.

I princip skriver jag inga revolutionerande, sensationella, litterära vidunder på den här bloggen. Och syftet har ifrågasatts. Men att skriva dagbok som man gjorde, typ tre rader en gång i månaden, i bästa fall, när man var fem, känns meningslöst, patetiskt och krystat. Vem ska läsa skiten? Här ser jag ju konkret, svart på vitt, att någon läser. Och det känns liiite mer uppmuntrande än att mina barnbarn kommer tycka att min dagbok suger nån gång i framtiden.

Jag har själv ifrågasatt varför jag skriver en blogg. Liksom, hur otroligt låter inte det?
Mitt primära ändamål är att skriva. Skriva vad som helst. Och är det nån som läser är det väl bara kul. Men eftersom ingen bedömer bloggen i bedömandets mening känns det lättare att skriva här, än att öppna ett blankt Word dokument.

En sak till: Jag förstår mig inte på familjen Schulman. Men det kanske inte är meningen heller.

Let's get deep, man.

Tror inte jag har sett en sån dålig film som "Nurse Betty" på väääldigt länge. Den som fattar handlingen borde vinna Nobelpriset.

Iallafall.

Retoriktalet går framåt. Tror jag.

Underbart härligt med vår. Hur underskattade är inte vitsippor, egentligen?

Jag har i princip skrivit hela helgen. Så jag är trött på det.

S ville att jag skulle åka med honom upp till Örebro/ Östersund (?) på kongress. Vete tusan. Skulle ju vart skitkul.
Får se, om jag känner honom rätt, lär han försöka övertala mig både en och två gånger till.

Har förresten gått med barnvagn en gång offentligt nu. Oj, vilken skillnad. Folk glor ju. Men som Emma sa, när hon skulle sitta i rullstol för skoj skull inne på Mässan i Göteborg hade hon aldrig känt sig mer uttittad än då.

Det är ju inte ens mitt barn, liksom. Och vi var bara i Höviksnäs. Kanske därför det väckte mer uppseende.
Dock för att folk tycker att jag ser ut som 19 bast. Men barn...?

Borde lägga ner min skäl på talet. Men det står mig upp i halsen och urless på skiten nu.
Men jag har inget annat kul att välja på. Alternativet är att skriva en uppsats om barnarbete tills på tisdag.

Michael x 3

-Hej, är Emma där?
-Öööh. Ah. Vänta. Troor jag...
Emma det är Tove (utt. Tåvää) Tror jag. Har jag för mig.

-Hej, det är Tove. Är Emma där?
-Aa. Och du. Jag har inte någon dalsländsk dialekt. Mummel... Jag bara låter så, fick du det ifrån.....mummel.
-Haha. Aa, det är bra...

I trappan:
Jag: Men hallå.
Michael: Mummel. Hej. Mummel.
Michael: Men Emma, var det inte du som var på nedervåningen nyss?
E: Nej, Tove.
M: Åfan.

Måste jag tillägga att han alltid ser nyvaken ut?

"...Dream yourself a dream come true...." (Aerosmith)

Måste berätta vilka konstiga drömmar jag haft under veckan.

Inatt drömde jag att jag var gravid. Åkte till BB för att föda. Men eftersom jag bara var i tredje månaden gick det inte. Men jag var dock övertygad om att det skulle gå. Jag ville föda nu, så att bebisen inte var nära att dö som jag var påväg..... Plus att det var nåt om nån askgrå dimma i ett töande Hemsedal, en antik borg i Rom, i kvällssol.

Varför drömmer jag om sånt? I min ålder? Kan bero på att jag kollade på Barnmorskorna i veckan. Ska INTE titta mer på det programmet.

Häromnatten drömde jag att min gamla kompis A var gravid. I hennes normala ålder. Med hennes pappa. Hon tyckte dock att det var helt normalt, hon var skitnöjd. Jag försökte få henne att fatta vad hon höll på med. Vilket inte gick. Hon bara log oförstående och nickade. Hon sa inte ifrån. Nångång. Vad jag minns var jag rätt förbannad på henne.

Det här drömmer jag säkert för att hon aldrig lär bryta upp med hennes föräldrar. Tvekar på att hon nånsin ens varit sur på föräldrarna. Hon är foglig.

Drömde inatt att Marcus helt plöstligt skulle äta lunch med oss i skolan. Det var Ylva, Martina och jag. Marcus som jag bara ser som hastigast i korridoren. Han velade som tusan, var skittrött och gruvligt deprimerad.

Marcus känner jag inte ens. Han är väl en sådan person som alltid verkar ha koll. Märkesfixerad.
Idag såg han dock både trött och ledsen ut.

Jag vet inte var drömmarna kommer ifrån. Men de är rätt roliga. Så det skadar inte. Är förvånad över mig själv. Inatt lär jag drömma om Giovani Boccaccio, busschauffören och något annat. Marias revben. Och Tobias Idol-audition imorgon.

Imorgon blir det till E igen. :)

Imorse var det en vacker morgon. Röd sol, rosa dimma, stilla hav. Lite franskt. Men kallt.

Baksidan av att åka för mycket buss.

Busschauffören var lite glad idag.
Jag var ensam kvar på hela bussen. Innan Teo och hans polers kom och räddade mig när de gick på bussen uppe vid skolan. Alltså den busschauffören som ville köra mig hela vägen fram till dörren när det regnade. (Tänk en buss på Röds småvägar...) Men jag tackade bestämt nej. Han som trodde att han kände min mamma osv.

-Så då var det bara Röd kvar då?
-Hehe. Mmm.
-Inte Stensbo idag då?
-Nej. Nej, inte idag.
-För du brukar ju gå av där...
-MM, men inte idag ;)
-Nej, jag har koll på dig. Som alltid.
-......Mhm.........

Gud vad bra DET känns. Han är lite skum. Eller glad, beror på hur man ser på saken.

Teo berättade att hans syster har en psykopat till granne.
Hennes människoskygga katt hade helt plötsligt bara försvunnit när hon gick ut med soporna.
Någon i huset har ringt vid flera tillfällen och skrikigt att denne såg katten vid ICA.
För två dagar sedan hittade någon katten död inpackad i en tröja.
Nu ska polisen försöka stoppa kremeringsprocessen, för att sedan göra en obduktion.
(Katten har förhoppningsvis inte hunnit bli kremerad än...)

Det bästa med att uppdatera Windows är att alla lösenord man skrivit in av misstag i email-fältet eller användarnamn-fältet försvinner. Det sämsta är att man måste lägga till och ta bort massa länkar.

Har bestämt mig för att läsa samhällsinriktningen istället för italienska. Får se hur länge jag står fast vid detta.....

Äntligen!

Läste just i GP att Henåns skola är tvungna att evakuera eleverna till baracker eller andra skolor på Orust. Grattis! Allt är bättre än att gå i den förpestade, mögliga Sovjetskolan. jag har inte gått där själv. Vilket jag är väldigt tacksam för. Det luktar skit, läcker vatten från ALLA håll, lutar man sig mot väggen faller bitar ner osv. osv.

"Jag står och håller väggen uppe" brukar man ju oftast dra när man inte vill dansa. Men är rätt säker på att det fanns schemalagt att stå och hålla emot väggarna på skoltid.

Skolan var fallfärdig för tio årsedan. Men Orust kommun har en skum ekonomi, minstsagt. De gör inte så mycket för att dra turister. Men det är väl bara att åka igenom Henån så fattar man vilken standard Orust lägger på kommunala hus.

Orust tänker inte framåt, de tänker bakåt. De litar på att folk utifrån åker till Göksäter (som Ullared, men på Orust) och kommer på "fan, här bosätter vi oss" när de åker förbi macken i Tegneby. (Tegneby består av några åkrar, en kyrka och en mack. Busshållplats. Och det är därifrån alla Tjörnbor föder fördomarna.)

Tips

Tänkte tipsa om en ny stjärna - Duffy. Någonting. Från Wales. Låter bra. Sjunger bra. Har lyssnat på henne i nån minut nu. Men såna här impulstipsningar brukar jag inte hålla på med i vanliga fall. Så kanske är hon speciell.....
(Själv är jag liiite trött på hennes låt "Mercy". Pappa spelar den alltid väldigt högt.)

Men gud. Hon är bra.

En annan grej. Om politiken. Några killar kom fram idag och undrade hur jag kunde vara miljöpartist. För jag såg inte ut som en sådan. Jag hade annorlunda kläder. Finare kläder, som de uttryckte det. Nähä. Som om alla centerpartister är bönder, alla kristdemokrater är djupt religiösa och med i Jehovas, alla sossar är nedknarkande bidragsvrak och moderater kan endast tänka sig att åka taxi till och från diverse.

image18

image19


Debatt

I skolan var det debatt idag. Alla ungdomsförbund hade en representant. Jag satt dock i publiken. Typ 15 pers.
Det var väldigt kul.
Känns inte som om jag behöver skriva ett långt inlägg om skolan här nu, när vi diskuterade ämnet grundligt idag.
Moderaten var ju lite rolig. Han kritiserar GU för att vilja ha en flummig skola, de vill ta bort betygssystemet, verkar det som, men sen när jag påpekar att vi har en väldigt flummig skola nu, ändrar han helt ståndpunkt. (1-0 till mig.)

Jag vete tusan var jag står politiskt längre. Finns inget parti som jag håller med. Okej. Jag är inte folkpartist, sverigedemokrat eller kristdemokrat. Förmodligen inte moderat heller. Men sossarna har en för slapp politik. Och miljöpartiet känns tyvärr inte så seriösa längre.

Tycker ändå att det är en sund utveckling. Att inte hålla fast, att se saker ur ett annat perspektiv, hitta nya lösningar. Borde alla göra. Jämt. Ändra sig i fundamentala värderingar. Kanske att det i slutändan leder nån vart. Behöver ju inte ändra sig radikalt. Men att granska sig själv är väl aldrig fel....inte i politiska sammanhang iallafall.

Nu: Maila politiker. MUF tänkte jag. (INTE om medlemskap)

Solen går ner som på beställning.

Jag kan tycka att det är kul att bli lurad 1 april. Grejen är att jag sällan märker att jag blivit lurad, eller att någon håller på att lura mig. Jag kan tycka att det var väldigt konstigt, det som hände, men sedan inte tänka mer på det. Ingenting förvånar mig, inte i min klass.

Idag har jag druckit bäckvatten. Smakade gott, lite skog, lite mossa. Hittat ett grävlinggryt, eller räv. Stannade inte och spekulerade så länge. Tog mig över till andra sidan forsen, på betryggande avstånd, och bedömde saken.

Det här med Engla i Stjärnsund.
Hur fan tänker polisen när det tar två dygn att få fram en hundpatrull? Sedan kan de inte spana med helikoptern, för det regnade, men med en annan helikopter gick det bra. Men den tillhörde inte polisen, och kunde därmed inte användas. Hallå eller?

Kanske är hon kidnappad, kanske är hon död, kanske är det inom familjen som det har uppstått något trauma. Allt är möjligt, efter Bobby och Madeleine McCaine. Hur tänkte förresten polisen i Madeleine fallet? Drygt en månad minst för att se om det fanns blodspår i bilen föräldrarna hyrde......?

Jag lovar, om detta händer i Stenungsund eller i omnäjder - det stackars offret kommer aldrig hittas. De anhöriga kommer aldrig få upprättelse. (Men det är bara en vag känsla.) Polisen i Göteborg känns lite mer lovande, och det är inte så långt bort.


Lycka Till - Tobias och Maria i årets Idol audition i Gbg. Tobias går med all säkerhet vidare. Just nu är han dock i en deprimerad fas.

image17

"I bensinbrist på bensin"

Partipolitiken är abstrakt, konservativ och otroligt trög. Inget för mig just nu som inte har ett uns av tålamod över. Därför känns inte ett ungdomsförbund rätt. Plus att det inte känns som om det finns ett parti som motsvarar åsikterna jag har. Mp ligger mig antagligen närmast, men jag har ingen lust att lägga ner min tid på djurens rättigheter eller om bananerna är övergödslade. De håller säkert på med en massa andra viktiga grejer, men i så fall har de inte visat mig var deras skåp ska stå.

SSU känns väl sådär, liksom ung Vänster. Blåa sidan är inte att tänka på. Michaels mamma var ibland folkpartist och ibland sosse förresten. Fråga mig inte hur det går ihop. Han hade inget lättbegripligt svar. Han fortsatte skriva ner noterna på nån vers ur "Gosskören".

Jag är trött på svensk politik. Fruktansvärt tråkig. Sen vet jag ju inte hur fransmännens politik är på djupet, eller italienarnas. Men Giulia har iallafall bra beslut att komma med. (Bor i Rom).

Svensk politik är väl kanske inte så mycket för att locka unga. Politik är förmodligen inte det överlag.
Politik ska inte vara kul heller. Säkert. Och det ska bannemig inte gå snabbt.
Men svensk politik måste ju vara någon statistisk höjdare när det gäller att inte komma någonstans.
Har tyvärr inga lysande exempel för tillfället.

Nu: SOVA.


Märk väl: 7 april

image10

image11

image12

image13



In our lifetime those who kill, the newsworld hands them stardom

Jag är bedövad av trötthet, men för rastlös för att kunna sova. Samtidigt som jag inte kan göra annat än att ligga, alternativt sitta ner.

Det var fantastiskt kul hos Emma och company i fredags.

Idag har jag bara bakat. Har en del plugg att ta i tu med, men är det inte matte slänger jag mig inte över böckerna.

Jag är trött på alla auditionsprogram överallt. Allt bygger på att vara bäst, sämst eller töntigast.

Och så är jag trött på Carolas låt. Den bara etsar sig fast, som en parasit.

Hoppas de spelar old school jazz på P2 ikväll. Då äntligen kan jag sova :)


Dagens statement:

Sades av Fanny, i ren irritation över vår alltid lika frustrerande dator-lärare:

"Tove, det är fan skämmigt att du ens kommer på tanken att göra ett Excelarbete om Excels historia. Liksom, hur KUL är det?"

Vi ska nog göra ett Excel arbete om hur mycket godis man sätter i sig på ett år. Men det låter också halvdött.

Leif tyckte att eftersom vi är esteter så är vi fruktansvärt kreativa fick vi vinstlotten att göra ett arbete om vad vi vill. Bara det handlar om Excel. Våra kreativa idéer besgränsades och grusades avsevärt.

Han har dessutom behov att att prata av sif sina pensionsfarhågor. I en kvart satt han och pratade med Johan (som var som en nickande, "jahaande" vägg) om sina problem. Att det kanske var för tidigt, att han inte skulle få jobb igen, om han hade gjort rätt beslut etc. Jättedjupa tankar för att komma från en döv datorkunskapslärare.


Sverigedemokraterna har fyra procent, men ingen är rasist.

Det är omöjligt att hitta skor. Jag ska inte påstå att jag längtar efter att köpa skor, jag drar mig enormt för det. Jag brukar gå i skorna tills de börjar se för jävliga ut. Nu hade jag dock tänkt att förkorta processen lite och leta i förväg.
Men det finns bannemig inga skor på marknaden som kostar under 1.500 som har en stödjande sula för hålfoten, som inte är vandrarkängor eller tantskor.

I vilket fall kom Angelica och Tobias och räddade mig när jag nästan hade gett upp. Det hade gått så långt att jag övervägde att åka hem till farmor.

I Göteborg regnade det konstant, vågrätt.

Är helt sjukt utschasad efter ett pissprov i engelska. Fick reda på det igår, och att utöva någon bra studieteknik var väl inte att tänka på.

Nja, har väl inte så mycket mer att komma med såhär på kvällskvisten. Mer än att jag träffade Johan på Nils Erikssons Terminalen. Han ville direkt dra in mig i någon form av politiska projekt.
Tänker sitta och plöja igenom Medeltiden nu.

Blev f.ö nästan påkörd av en bil när jag gick på Avenyn. Jävla idiot. Nej, jag gick inte mitt i gatan, jag gick på trottoaren. En tant hade dock taskigare tajming än vad jag hade. Hon klarade sig som tur var.

Jag är förbannad på det svenska skolsystemet, på det svenska rättsväsendet och byråkratin. På den svenska vekheten. Ni kan (kallt) räkna med att få läsa om detta i sinom tid.

Ett nytt steg i bloggvärlden - Realitybloggen - Dokusåpa!

Bara en liiten fråga? Liten undran, är det intressant att veta vad familjen Schulman sms:ar om?
Jag kan inte se en anledning alls, men inser också att jag lär gå in och kolla ibland.

Liksom, de är vanliga människor. Med ett bredare perspektiv bara. Skillnaden är väl att de står för vad de säger....
Nej, hur exklusiva de än är, jag vill inte ens veta vad kungen skickar för sms.

Just stands still while we fall.

Nu går det tydligen för sig att blogga igen.

Idag detonerade bomben om att vi ska ha prov imorrn. -ing formen, engelsk grammatik. Men ja, vad kul.

Haft U-samtal. Man går alltid och spänner sig före, men när man väl sitter där är det rätt trevligt.

M och Y (mest M) har suttit och dragit Björn Gustavssons skämt hela jävla dagen. Den där posen "Benjamin", tummen och och ett svishljud. Grymt kul.

Idag är det första april. Har inte blivit lurad. Lite besviken. När det ändå är OK att bli lurad. Till och med underhållande.

Volleybollen var grymt lummig på gymnastiken. Hälften stod bara och glodde på varandra, försökte väl med någon form av telepatiska smashar, men icke. L försökte ta alla bollar med foten - vilket aldrig gick bra. Han erkände det dock inte själv.

Såg en humla idag, och massor av vitsippor. Jag har inte blivit så exalterad än som jag brukar.

Imorgon är det Göteborg med E.

Har förresten inte fattat hur man förstorar texten här på bloggen, ska se om jag hittar nu.

RSS 2.0