Flygande skäret.
Någon dör. Någon föds. Nån krockar. Nån bränner såsen. Någon misslyckas. Någon pussas. Ditt liv förändras nu. och nu. och nu.
Spännande va? Men hur förändras livet då? Nu och nu och nu? Hej 2009! (Jag som fortfarande tycker att det är ovant att skriva 2008)
Nää. Mamma fyller år idag. Så jag gick upp tjugo över sju. Jag är redan trött ;)
Vi hörs i ett annat århundrade. Eller imorrn. Jag tycker 1 januari är den bästa dagen på hela året. Allt är nytt. Jul och nyår är över. Kan det bli bättre?
Postmodernismens sexuella läggningar
SVT har bestämt sig för att göra en episk skildring av Selma Lagerlöfs liv.
Otorligt misslyckande, tycker jag.
SVT tycker att det "ligger i tiden" att inte vara fördomsfulla mot människors sexuella läggning.
För mig är det här med att "vara nytänkande" lika med att skita fullständigt i om folk föredrar att pussa samkönade eller likkönade. Det är modernt tänkande.
SVT valde att framhäva, och fokusera på Selmas sexualitet och relationer, för att visa hur "open-minded" de är. Vad jag tycker de bevisar i serien är, hur speciellt det är att vara homosexuell, att skilja sig från den sexuella normen. SVT hade vart likgiltiga, ifall de i inte hade brytt sig.
Förra julen skildrade de August Strindberg på ett, tycker jag, enastående sätt. Ni som läste då kan komma ihåg att jag blev helt frälst av honom, och började läsa hans böcker. Ett intresse för honom väcktes.
Ett intresse har inte väckts för Selma.
Var skulle mitt eventuella intresse få fäste? I Alexandra Rapaport?
Hennes literära förmågor, hennes intellekt framhäver de ju inte nämnvärt? Inte i de avsnitt jag såg. Men jag såg inte mer än ett heller. Sen tröttnade jag på hennes relationsproblem. Jag vill se hur Nils Holgersson kom till, eller varför hon skrev om Jerusalem.
Nu ska jag leva mig in i ett okulär. Jag har en ny kamera. Med ett objektiv. Som är en hel vetenskap att förstå sig på.
Förresten. Vadå JULLOV i ordets rätta bemärkelse? Jag har fan inget jullov. Inte sådant som man hade när man var mindre. Jag har läxor och inlämningsuppgifter, uppsatser att göra.
Vet ni hur påfrestande det är att skriva en vetenskaplig uppsats? Det kräver sin man eller kvinna! Att sitta och föda fram de här orden och det svävande språket tar kraft. Samtidigt som jag tycker det oerhört kul, och jag roas faktiskt av att använda språket. Tycker det är skit kul med nya formuleringar, eller att använda nya ord.
War is over
Adrian tyckte absolut att det var en askass idé att jag skulle gå för mig själv under tiden han skulle köpa sina julklappar i sista minuten på torget i Std. Jag tyckte att eftersom han inte köpt julklapp till mig, så skulle han ju göra det, och jag skulle ju promt gå med honom "så att ingen kommer och typ rånar mig". Så jag fick gå honom bi. Han visste inte vad han skulle köpa till mig, så vi gick några varv runt, så skulle jag säga om "det brändes", så att säga. Så går vi ner mot apoteket och den där klock/smyckesaffären, så säger han:
-Tove. Jag kom på en grej. Gå. Gå till Duka.
Och apoteket kan jag ju utesluta.
Grejer som är hopplösa att slå in, som man ger upp för mindre för:
-Gitarr. Krävs en stor låda. Men då kan det likna en likkista. Suspekt.
-Sil eller durkslag med långt handtag. Helt omöjligt.
-Hockeyklubba. Krävs en vääldigt lång låda. Och det ser inte skumt ut med en 1.60 lång, smal låda? Nej, nej.
Hockeyklubba köpte A idag. Den skulle slås in. Hehe. Hon i kassan blev lite stressad. A tänkte ju såklart inte på att bära den lodrätt i första taget. Haha. Kan rekommendera att inte köpa den om den som ska ha den ska åka i samma bil hem. Den är ju lång. Och är inte diskret.
Det där pepparkakshuset. Jag ger upp.
Idag stekte jag köttbullar. Tog nästan hela dagen. Det är under julen alla mina matskills dyker upp. Och lite på sommaren.
A's marsipangodis-skills kom fram idag. Värsta idéerna hade han. "Och om man gör såhär då! Fan va coolt" eller "Amen. Kolla nu då?!"
The Hives och Cyndi Laupers A Christmas Duel - vilken låt.
Skandaaal..!
Jävla skit!
De är ju för helvete till och med på samma avdelning. Jag känner igen "konsten" på väggarna.
Det hela känns oerhört ironiskt. Lite som att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
Aaaah.
Och som om inte det vore nog så mätte jag fel på taket på pepparkakshusritningskartongen. Med fyra cm. Så nu orkar jag inte göra mer. Mamma får göra resten. Jag kan tänka mig att spritsa på glasyren. På sin höjd.
Granen är gigantisk. 3.10 meter. De andra förrädarna "orkade" inte klä granen, så jag fick göra det själv också. Men jag orkade bara hänga upp kulorna. Resten får mamma göra. Jag når ju inte ens upp med stol, så det känns lite överkurs.
Nu ska jag...typ....sörja. Liksom, vem vill INTE missa Ingvar Oldsberg?
Och som vanligt hade jag väl inte vetat vad jag skulle säga, om jag skulle säga något till dom. Sånt kommer man ju på efteråt. Och är tvungen att skicka nåt asviktigt brev. De hade ändå inte fattat vad jag sa. Jag kan ju knappt andas.
Bajs.
En husmors hetaste tips.
Tänk Sunes Jul. Alla avsnitt samtidigt. Speciellt "Knäcken" och "Julstädningen".
Gran ska fixas, (läs huggas, dock lagligt), knäck ska kokas, huset städas (tur att man går på antibiotika då), och allt annat fixas som inte är fixat än. Typ fixa mossa i min syrras hyacint. Hon hävdar "att det bara är Tove som kan göra det fint" Oj, vilket smicker! Julkort har jag inte ens tänkt på. Tur att syrran fortfarande tycker att det är roligt att sitta och pilla med stjärnor och löst glitter, röda papper och tomtar klockan tio på kvällarna.
Pepparkakshuset ska bakas idag. Egenkonstruerat. Måste laga julköttbullarna, nån annan kan inte laga dom, då blir de inte goda. Efter år av stekande har jag utvecklat ett eget recept. Men jag har det i huvudet, och jag lägger till massa grejer varje år.
Men jag kan varmt tipsa om att inte "krydda lite orientaliskt eller medelhavsinspirerat med pepparmynta för att få fram vitlök- och citronsmaken i vanliga italienska köttbullar". Det gjorde jag i somras, när jag skulle till jobbet. Det var inte gott.
Det är dock det enda jag lagat som inte blev riktigt lyckat.
Använd heller inte havregryn i pannkakorna för att de ska blir lite mer "fullkorn", lite "matigare" eller för att vetemjölet tog slut efter två deciliter. Smeten gick inte att få ur stekpannan.
Låt heller inte socker och sirap koka för länge och för hårt i en Le Creuset-gryta. Det skapar inte en god julstämning. Ingenting hände med grytan (som tur var). Emaljen i grytan kan tydligen gå sönder. Nån kemisk reaktion. Det var bara sockret som brände fast som man fick kämpa för att få bort. Det blev ingen gräddkola det året.
På tal om jul....
I bilen. Adrian vill köpa Jolt.
Farmor: Adrian, du ska inte köpa såndär jolt. Det är massa heorin i.
Uppenbarligen hade hon kollat på innehållsförteckningen och hittat XXXXin. Förmodligen koffein. Men. Man ser ju vad man vill se.
När de besökte mig på sjukhuset:
Farmor: Men Michael, vad är det för speciellt med sånaddära plåt-tv's. Plåt-tv. Alla har Plåt-tv.
Hahaha. Plåt-tv. Och hon bor inte ens här än. Fatta roligt vi kommer ha under jul. Eller inte. Det kan hända att man lägger in sig frivilligt nånstans efter hennes historier, skvaller, och annat tjat. (Hon kan ju det här med att prata, on and on and on)
Men hon är snäll, och hon är farmor. :)
"...som att kyssa en ängel..."
På sjukhuset gick det bara att titta på SVT och tv 4. Vad roligt. Därför kollade jag på Jul med Ernst. Vad roligt. Han tyckte att dricka en god hemmagjord glögg var som att kyssa en ängel. Mhm.
Alla väntar på ögonblicket, men ögonblicket väntar inte på någon.
Jag är numera friskförklarad! Wihoo! Vad skönt det känns. Lätt. Jag är tacksam att jag inte träffade han den konstiga läkaren, utan en annan. Inte han med skämten alltså.
Det regnade otroligt vågrätt i stan idag. Det gör det iofs alltid, men det var ett såntdär jobbigt regn som man blir väldigt blöt av.
Är färdig med alla julklappar. Känns lite sorgligt. Det är skitkul att fundera ut vad man ska köpa, i år tog det slut så snabbt. Dyrt blev det dock.
Johan Wahlström sprang nästan in i mig idag. Han i Parlamentet. Det var kul.........
"Hemlöööööööösa katteeeer"
Det var jordbävning i Skåne idag. Huset står kvar. Hörde det på radio i morse, musikhjälpen ftw. Asbra musik!
Adrian hälsar att han kan lägga till ackorden, om nån vill ha dom. Han hälsar också att det var ren improvisation och att han gärna säljer fler låtar om syskon. Det enda som behövs är namn och ett saftigt förskott!
Önskedröm?
Jag behöver inte komplettera det här. Det talar för sig själv. Nu behöver jag inte göra nåt mer i hela mitt liv!
Ta det dock med en stor nypa salt.
Text och musik: Adrian.
Tove är så snäll varje dag
Skänker pengar till fattiga barn
Hon klappar hemlöööööösa katter
För hon är genomsnäll som fan
Hon är så generös
Att hon aldrig tänker på sig själv
Hon ger bort allt hon äger till sin bror
Byter aldrig tevekanal
Tove är så snäll varje dag
Skänker pengar till fattiga barn
Klappar hemlösa katter
För hon är genomsnäll som fan
Hon läser böcker för döva barn
Hon gör teater för blinda hundar
Hon agerar lyktstople för hundar med prostatacancer
Ja, som jag sa
Hon är genomsnäll som fan
Hon är aldrig dum eller nåt
HAHAHA
ni som är lite känsliga för slangar kanske ska hoppa detta inlägget....
När jag lyssnade på Musikhjälpen på radio i eftermiddags, hörde jag ljudet. Och tänkte direkt: Men va? Det surrar ju. Men jag står upp och det låter inte inne i huvudet?
Det låter precis som en tatueringsnål. Precis så. Fast lite på håll. Det kommer oftare och oftare. Längre och längre intervaller. Tänk om det utvecklas och det låter så hela tiden? Som tinitus fast i huvudet??
Igår kväll kände jag slangen väldigt tydligt. Jag blev väldigt fascinerad och tyckte det var svincoolt. Det var det ingen annan som tyckte. De blev mest illamående.
Den svullnade upp (inte. Men det förklaras bäst som så) och kunde följa den hela vägen i halsen. Har aldrig gått innan. Jag tyckte mig till och med se den lite diffust, i svaga ögonblick och med rätt ljus.
Man hinner tänka mycket på en sekund.
En livlig diskussion utbröt. Vilket djur var bäst? Hund eller katt? Häst vann. Hon som var för hästen blev förbannad, och då slutade de. De hade precis lärt sig vad en diskussion var, antar jag. För en av dom var väldigt noga med att en "presentation av de olika sidorna" kom först, och att resultatet skulle vara med.
Bussen som var tänkt att ta mig hem kom ALDRIG. Jävla Västtrafik. Som tur var är Västtrafik så anpassade till det vanliga samhället att det kom en till buss. Efter ett ganska långt tag.
Jag är böjd att hålla med den sjuka killen häromveckan. "Jag ska fan ta och stämma er. Era jäääääävla idioter!"
De har nog ett bra skäl. Hoppas jag verkligen.
Raphsody of Orust.
Hon kan iallafall låsa in sig på sitt rum. Det kan inte jag. Längre. Nyckeln ligger i tryggt förvar i golvspringan vid dörren. Jag som hade tänkt plocka upp nyckeln från golvet i en veckas tid, men det blev aldrig av. Och nu ligger den där den ligger. Osäkert om jag nånsin kommer få upp den. Mitt rum ökar i värde hela tiden. Det ligger nämligen ett armband i en annan golvspringa. Ett fint, antagligen rätt värdefullt, som jag fick av mormor. Jag berättade aldrig det för henne. Hon skulle kanske vända sig i graven.
Update: Efter ett dygn inser jag varför texten inte känns heeeelt hundra. Och jag som snackade stavning senast idag... Oj oj.
Det här med julefrid.
Jag tyckte det hela var väldigt roande, rent objektivt. Jag fattar att det behövs policiär närvaro vid demonstrationer som är riktade mot en viss etnisk grupp eller nåt sånt. Som i Lund häromdagen.
(Demonstranterna gick mitt i vägen, och typ hela Avenyn spärrades av där de gick.)
Men de enda motståndarna till den här demonstrationen som jag kan komma på, efter mycket grubblande, måste vara George W Bush. Bra att polisen främjar, genom att vara där, yttrandefrihet och den här demokratiska ådran vi har.
Det var ett inferno som bestod av tvåbenta, enhövdade, stressframkallande varelser i stan igår. Det som var jobbigast var att folk fan gick sitt långsammaste bara för att jävlas med alla som gick bakom. Precis som alla andra år i städer vid den här tiden, vill säga.
Liten kille, desperat och helt förtvivlad, när han konfronterar Nordstan, utbrister skrikandes:
- Men helvete vad alla långa är! Jag kommer DÖÖÖÖ?!
Det var iallafall mycket trevligt, mycket mysigt.
Det stod en dansande tomte på ett ställe. Han måste garanterat ha världens tråkigaste, enformigaste, oglamourösa, otacksammaste jobb. Att titta på honom var också rätt otacksamt. Om man la i en peng dansade (rörde på armarna lodrätt) han upp och ner tre gånger. Sen slutade han. Det var väldigt många gatumusikanter. En stod med en grej som liknade en skallra och försökte hålla takten till nåt egenkomponerat. En annan sjöng för full hals allt han kunde, slår vad om att man ser honom på Idol nästa år, sjungandes Deck The Hall. Den kunde han bäst.
Burn out. III
Ingenting är roligt längre, inte ens nya bilduppgifter. När jag satt i bibblan och pluggade idag, jag satt alltså ner, kände jag hur det började snurra och flimra framför ögonen. Men vad skulle jag göra åt saken då? Jag satt ju redan ner. Fanns inte mycket mer att göra.
Känns inte så himla lyckat att komma hem helt färdig, orkar ingenting, och bara är grinig. Inte så populärt.
Lite (ganska mkt) irriterad på mig själv för att jag inte kan ta det lugnt. Jag får ju inte stressa, men vad håller jag på med då?
Haha, en annan grej. När jag har böjt mig ned länge, t.ex fiskat upp nåt i skåpet, brukar det surra mysigt i huvudet (som en tandläkarborr på avstånd), kom efter operationen. Så jag är inte van vid det än. Men det slutar om jag böjer upp huvudet. Jag märker att det varar längre om jag är trött eller stressad. Så i eftermiddags ville det inte sluta. No way. Testade att böja upp nacken. Slutade! Men det innebar ju att jag fick sitta så ett tag. ;-)
Vanligt förekommande kommunikationssätt nuförtiden är att folk frågar "Hej, hur går det med slangen?"
Jo tack, den mår bra. Den sitter ju där den sitter, så att säga. Jag märker den inte. Den märker inte mig. Vi är som ett gammalt gift par. Händer liksom inte så mycket. Den lär ju inte ploppa ut i halspulsådern......
På bussen.
Sitter på en buss, som åker mot Mollösund. På stiger en man som uppenbarligen ska nån helt annanstans:
Mannen: -Men vänta. Vart tar du mig? Här ska du väl inte åka?
Busschaffören: Jo, till Mollösund.
M: Nej, men till Hälleviksstrand brukar du ju åka. Bussen går alltid till H-strand.
BC: Nej, det står M-sund på bussen.
M: Men jag såg ju att det stod H-strand på bussen. Jag såg det ju. Jag såg det!
Din jävel. Du har lurat mig. Var ska jag gå av nu då? Vad ska jag göra nu? Du får fan ta och köra hem mig, du lurade mig. Jag kan ju inte gå i regnet fattar du väl?
BC: Nej, men du åker med fel buss.
M: Din jävla idiot. Jag ska fan stämma dig. Du lurade mig.
(Ringer sin mamma)
Busschaffören lurade mig, han kör fel med vilje, han är dum i huvudet. Jag ska stämma hela jävla bunten!
Mamman: Var är du då?
M: Jag vet inte var jag är, jag vet inte var jag är. I Mollösund är jag. (Inte alls)
Mannen till BC: Jag stämmer dig. Ditt jävla svin. Ditt as. Fy fan för dig. (går av)
IDIOT!
Busschafören blir rasande. Han som är så snäll. Det var min hemfärd.
På bilden idag hade vi ovanligt roligt. I alla fall jag och Anna. Om de andra hade kul vete sjutton. Antagligen inte. Inte just då. Vi citerade repliker och händelser ur "Sunes Jul". Så underbart. Så kul. Slutade med att jag skakade av skratt, och kunde inte få luft.
I dessa tider.
Vid matbordet, jag är sjukt trött. Och på gränsen till ett sammanbrott.
Adrian: Tove, varför har du ingen hobby?
Jag: (argt) Jag har visst en hobby!!
A: Jaha, men vadådå? (tyket) Har du ju inte!
J: Har jag ju.
A: Vadå då?
Mamma: Jaaaaa, vadå?
J: Men!! För helvete! Jag hinner inte ha en hobby.
Jag måste gå i skolan
J: Jag har fan ingen fritid att ha en hobby på, så det blir lite svårt.....
Mamma: Men om du hade haft tid, vad hade det vart då, då?
T: Att skaffa mig fritid att ha en hobby på. Och ett liv!!!!!!!!!!
End of discussion.
Jag gillar att gå i skolan. Älska är kanske ett starkt ord i sammanhanget. Men det är skitkul.
Ibland mer, ibland mindre. Nu är det definitivt mindre. Men det är fortfarande kul.
