Gud älskar djävulen

Jag vill poängtera att ingen som läser, vare sig jag känner personen eller inte, ska ta det jag skriver personligt.
Om jag inte skrivit ut namn.
Ibland provocerar jag - det är jag väl medveten om.
Oftast syftar jag generellt på många människor. Nästan aldrig en ensam individ.

Jag respekterar vad ni står för, eller tycker. Så länge ni respekterar att jag ifrågasätter och provocerar ämnen som kanske inte tål att provoceras med. (?)

Jag är frustrerad över hur den här världen ser ut - och kommer att se ut. Vad fan håller vi på med?
HALLÅ?! Vakna.
Hur bemöter vi personer? Hur kategoriserar vi? Hur respektlösa är vi, egentligen?

Eller jaha, det är ju för modernt för att vara schysst! Det är för retro, too back in the 90's. Eller?

Heath Ledger dog ju nyss. Han bars ut på bår. Insvept i presenningliknande plast. Paparazzi plåtar. Fy fan vad taskigt. Så otroligt förödmjukande. Eller är det bara jag som tycker det? Ni kan väl för fan inte plåta någon uppskattad persons döda kropp, masspublicera och tjäna pengar på det?
Det måste vara förjävligt att vara kändis i Hollywood. Utseendeidealen måtte vara tagna ur helvetet.

Eller så har mänskligheten helt enkelt bara idiotförklarat sig själva och blivit passiva jävla tevetittande vrak, vars enda motion är att ta sig till bilen.

Men för att specificera lite:
Jag använder inte smink, har inte ens funderat över att göra det. (Eller okej, det har jag. Och det är lite lågt....)
Jag förundras alltid över hur tjejer kan vara så fåfänga? Hur tjejer har en tendens till att lägga alla världens skulder på sitt samvete.

Att man står framför spegeln aslänge varje morgon. Varför? Okej. Nu ska jag skriva lite hypotetisk fakta som säkerligen inte ni alls håller med om. Vill också poängtera att detta inte gäller alla, utan bara, typ, en person.
Inga personliga påhopp eller kategoriseringar/ generaliseringar:

En 16 årig tjej sminkar sig varje dag för att se bättre ut. För om hon inte gör det mår hon inte bra. Tydligen.
Menar vi att vi har förbjudit tjejer att vara sig själva? Ska vi skämmas för att inte alltid se så jävla bra ut? Ska vi skämmas för att vi inte har den där perfekta kroppen, de perfekta ögonbrynen eller läpparna? Ska vi må dåligt över det, bara för att några gubbar i USA har ritat ut våran utvecklingskurva. Från apor till spegelkåta freaks?
Vet inte hur många gånger jag stött på tjejer som uttryckt sin vrede över att sminket inte sitter på plats.
Och Ooops! Så var den dagen förstörd. Jag kan inte tycka synd om er, det går inte.
Jag är inte på topphumör alltid, och inte har jag det välbalanserade utseendet, undrar vad som får mig att gå till skolan UTAN smink?

Sedan finns det ju inte direkt några bra förebilder heller. Alla bra dör ju. Anna Lindh, t.ex. Sen kom jag inte på fler. Men det beror ju på vad man ser upp till. Hollywood är enligt mig inget bra iallafall. Massa tjejer som äter våt bomull, broccoli och vatten. Mmmmmm vad gott. Motsatsen till dem är ju nästan Mc Donalds sekten.  De som inte svälter ihjäl sig äter ihjäl sig, liksom.

Åter till sminket. Ja, man använder smink. Och foundation. Och lipgloss, sånt där läppstift, mascara, eyeliner, rouge....umm.....såndär grej som fixar till ögonlocken. Böjgrej. Pincett. Pennor av olika slag, etc.
Och varför använder inte killar ovanstående?
Nähä. Jo, för de har tydligen rätt att se bra ut UTAN smink. Gud så oförskämt. De lyckas tydligen att se bra ut, utan smink. Vet många som är assnygga. Och tjejer måste smeta på sig lager på lager för att uppnå samma klass.

Jag är uppriktigt ledsen å tjejers vägnar. Frustrerad över att ingen tror på att jag inte använder smink, att folk tycker det är skitkonstigt att jag inte ens använt smink. Jag tycker det är skitkonstigt varför folk (läs tjejer) orkar ha smink, varför de låter sig manipuleras av någon jävla norm.

Och jag frågar varför:
- Jo, det stärker mitt självförtroende!

Å pass. Känn på den. Självförtroende! Hur ynkliga är tjejer?
Och så är det ett ojämnställt samhälle vi lever i också. Vi kan nog kallt räkna med sämre löner så länge vi håller på och fjanta runt och hävdar att vårat självförtroende sitter i ögonlocken.

Kan ju nämna att det är lite jobbigt att inte raka benen. Psykiskt. Jag skäms lite för att jag tar upp det. Inte för att jag inte vågar. Utan för att jag tar upp det, det är jobbigt att ta upp det för att jag själv hamnat i utseendefällan.
Men jag står på mig. Konfronteras med mig själv typ varje gång på gympan. Jag tänker inte vika mig.
Å andra sidan tror jag inte att nån av tjejerna i min klass bryr sig. Inte så många iallafall. Men man undrar ju vad killar tycker. De som är så coola jämt.

För det är dom. På ett avslappnat sätt. Dom bryr sig inte fullt lika mycket huruvida de ser ut.
Vill jag inbilla mig?

Och nu är man ju en arg feminist också. Så gärna. Fast det stör mig som fan också. Bara för att jag inte accepterar den kvinnliga normen är man arg, en allhatare. En sån där bitsk liten förståsigpåare. Men det får jag väl stå ut med.
Och ni därute borde tänka lite på hur ni bemöter tjejer respektive killar. Ifrågasätt ditt eget beteende.
Det kanske inte folk gör längre. Vi bara skyller allt på George W Bush. Stackarn. Sen när han har avgått kommer vi ändå skylla på honom. Eller något liknande.

En dag på -50 talet bestämde sig ett syskonpar i Stockholm sig för att låta sin hamster pröva sina vingar. Här skulle segelflygas!
Hamstern (eller om det var ett marsvin) spände de upp i en påse, eller ballong och släppte ner från typ 5:e våningen. Till deras förvåning sjönk inte djuret, utan steg till väders. Vinden tog med sig hamstern.
(Tänk er deras min!!)

De såg aldrig sitt husdjur mer.

Efter ett tag på Hötorget i Stockholm kommer en kvinna med sitt barn gående. Flickan hade bett till högre makter om ett marsvin eller en hamster. Och vips! Så kommer antingen det ena eller andra nerflygandes i en plastanordning från himmelen!

Det är sant.
Källa: Mormor. Hennes källa: Karlavagnen i P4.

Är inte livet bra konstigt?

För övrigt så var Annas min nästan obetalbar idag när hon blev sur på mig - två gånger.

Första gången:

Anna: TOOOOVEEEEEEE?? Är det här ett kryddmått?
(Tar fram en matsked)

Jag: Nej, det är en matsked.

Anna: Jaaaa, men jag har bara liiiite salt i. I botten.

Jag: Okej. Häll i det.
Helt plötsligt kastar Anna saltet i måttet över huvudet. I en båge, och det regnar salt i hela köket.
Hennes min sedan när hon ser att matskeden är tom är helt konfunderad. Liksom helt spak. Lite svårt att beskriva skriftligt.

Sur nummer två:
Jag: ANNA VAD FAN HAR DU GJORT? Det är ju smulor över hela soffan?!
Anna kommer springandes.
Anna: Meen. Skyll inte allt bara på mig. Det var inte jag.
Jag: Men hur fan lyckas du?
Det är bokstavligen smulor över hela soffan.
Anna (skriker och låtsasgråter): Det var inte jag. Det var inte meningen. Hur kan du veta att det var jag? Förresten tänker jag inte städa bort det. Jag städar jämt. Förresten tänker jag inte städa upp!!!
Hon stampar i golvet.

Paus.

Jag: Varför inte? Jo, gör det nu.
Anna: NEEEEJ. DET TÄNKER JAG INTE. FÖR DU ÄR.....DU ÄR......DU ÄR FUL!
(Hon klampar upp för trappan, överdrivet sur och fortsätter göra gröt. Som vid det här laget är rätt salt.)

Nähäpp.

Jag tycker att Sveriges politiker är mycket yta. Vad står de för, egentligen? Det vet man inte säkert.
Mona Sahlin tycker att Reinfeldt är en jävla tönt som driver sin skattepolitik, medan Reinfeldt tycker att Sahlin är en socialdemokratisk kopia av någon som trodde sig tillhöra sosse eliten. Bakgrunden till detta uttal är premiär debatten i riksdagen i år. Idag. De stod och kastade sand på varandra, hur töntiga det andra partiet är, hur bra politik de själva för, hur jävla trist vädret är (det är Reinfeldts fel, f. ö.... lägg det på minnet senare när det kommer ut att det är Sahlins fel att OS i Peking inte gav vinst, då står det 1-1)

Vill vi att det är så svenska politiker ska föra sin politik?
Att de ska stå och tjaffsa med varandra om massa jävla småsaker? Det finns för helvete problem i världen. Se till att lösa dom först. Sen kan vi diskutera vem som är bäst lämpad till vinnare av årets förtal.

Det är patetiskt hur vuxna, folkvalda, karriärsuktande människor har mage att ens föra ämnet på tal. Jag skiter fullständigt i vem som tjänar minst, vem som anklagar vem mest, vem som har den påhittigaste vårbudgeten så länge de gör sitt jobb.

Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt får sluta bete sig som småbarn och inse att de har maktpositioner i det svenska samhället. Sluta kasta skit på varandra. Alldeles för många tycker att moderaterna och sossarna är på väg åt samma håll. Här bevisar dom det. (Rapport 16/1)

Nej, istället diskuterar man livligt i Plenissalen vem som hade sämst politik på -90 talet.
Och självklart var det en lysande debatt. Det är ju nästan en parodi på den svenska författningen. Så här vill jag inte ha det.

Konstigt nog är det alldeles för få unga som engagerar sig i politiken?
Nääää? Märkligt, hurredu.

Jag kan ju nämna varför jag inte är supertaggad.
En annan gång.

Idag har jag räknat matte övervägande hela dagen. Vi ska ha prov snart, och det känns väldigt nödvändigt att spendera lite tid till detta. Jag har säkert någon sorts mattedyslexi, om det finns. För jag är rätt trög ibland.
Ekvationer suger.

Mamma: Ja, en annan har ju löst talet nu.

Jag: Jaha.

Mamma: Ska jag visa dig då? Så du fattar?

Jag (väldigt självgod): Neej, jag skriver bara av, jag fattar under tiden. Det gör jag ju alltid. Haha!

Mamma: Okej. Hah!

(Efter tio sekunder)

Jag: Men var fan kom 10 ifrån?

Det här är inte kul om man inte vet hur mycket jag lider av ekvationer och matte i allmänhet.
Och om man vet hur det är att räkna matte med mig blir det ännu roligare:)

Just det. Döv L är tillbaka i skolan, han är mördande tråkig. Han har pratat oavbrutet sen en halvtimme tillbaka, om ingenting. Nu är jag lite desperat. Han ska lära oss Excel. Men han kan ju inte prata så man fattar, så det är liksom kört på alla plan. Jag vet inte hur jag ska förklara hur tråkigt det är. Så jag låter bli. Han pratar om hans liv, i Excelformat. Där satte jag huvudet på spiken. Hans liv à la Excel. Tillåga på allt så ligger stora delar av Internet nere. Han är historisk, han pratar om sin historia, om Excels historia. Etc. Jävla seegt.