Gud älskar djävulen

Jag har ingen känsel i ärret på huvudet. Inte på magen heller. Känns underbart.

Idag har jag ägnat mig åt att plugga. Historia. Gud vad givande. Satt i två och en halv timme med en förbannad mind-map, kom inte särskilt långt. Inte så långt jag förväntar mig att hinna på två och en halv timme iallafall. Men det är ju så fördömt pilligt. Cirklar hit och streck dit. Färglägga och sedan försöka tyda mina små symboler/rebusar. Jag får göra som Johan sa, att skriva en liten ordbok till, så jag fattar vad jag gör i efterhand.

Vill bara förtydliga: Jag har inget hål i huvudet. Herregud.

Lyssnade en stund på ett program i P1. Mona Sahlin intervjuades - jag har sagt det förut, och jag säger det igen:
Vad är det med henne? Ingenting hon släpper löst utanför hennes mun låter ju trovärdigt, läser hon innantill?
En annan grej som hon säger, eller uttalar, som jag stör mig på är att hon säger
"and vänder". Hon får sluta säga anD vända i varje mening. Och som alla sossar säger de "vi socialdemokrater" om allt och alla.

Eftersom sossarna har kommit på att de inte klarar nästa val utan stöd från mp och v, så har de helt sonika bestämt sig för att ett samarbete vore taktiskt. De samarbetet passade sig verkligen inte före valet. Jag tycker att det inte finns plats för två allianser, eller koalitioner i svensk politik. Bildas det "två läger" är kopplingen till USA's system inte allt för långt borta, och jag tror att sd kan skaffa sig ett rejält uppsving. Det är inte bra med två "pakter". Inte nyttigt. Folk fattar ju att den demokratiska effekten minskar när allt numera måste gå via sossarna och moderaterna (känns det inte väldigt lockande att kalla moderaterna för "moddar"??)
Speciellt inte med Mona Sahlin i vänsterspetsen. Ponera att hon skulle bli statsminister, hon är ju så givmild att svensk ekonomi skulle bli ännu sämre än vad den redan är. Hon vill ge bidrag till allt och alla som råkar vara en levande organism.

Som medlem i ett parti, råkar vara mp, så känns det inte bra. Jag vill inte vara en del av Sahlins politik. För jag är ju en del av den nu? Dessutom känns det väldigt tråkigt och meningslöst med politik överhuvudtaget. Och det är inte bra. Det måste kännas som om det man tycker kan ha en betydelse i sitt eget land. Mp har tappat greppet, stinget. Att alliera sig med s måste inte alls vara nödvändigt. De blir starkare på egna ben.

Jag har fått KUNGLIGA OCH HVITFELDSKA STIFTELSEN OCH BOHUSLÄNS STIPENDIET!
10 000 kronor.
Jag blev så glad att jag skrek, vilket senare övergick till gråt.

Jag fattar ingenting. Tanken har slagit mig att jag kan vinna det, men att konkurrera med massa naturtreor trodde jag aldrig på. Jag ville heller aldrig hoppas på det.
Men jag har fantiserat om att vinna det, jag kommer ta emot det in public. Tror jag.
Vilken huvudvärk jag har nu. Men jag har slutat skaka. Det är heelt sjukt. Trots min jävla förbannade oförklarliga IG varning i matte.
Hela dagen kändes konstig. Jag skiter kanske i att plugga idag?

Det hör ni ju själva? Jag? Få 10 lakan. Ensam om det på hela skolan.

Farfar började gråta i telefonen. Har aldrig hört honom gråta innan. Mamma började gråta. Jag gråter.

Fuck you right back, Matte-Lars!

Idag har jag pluggat matte som aldrig förr. Och fattat som aldrig förr.

Jag lyckades pilla bort den lilla lilla huden som bildats över ärret på magen, för jag trodde att det var bomull. Men det gör nog inget. Växer nog fram nytt.
Det surrar fortfarande i huvudet, som om jag hade en liiiten liten tandläkarborr i huvudet, och pirrar konstigt när jag böjer mig ner, eller vrider huvudet. Ska det göra det? Vad är det för ljud??

Idag var vi och grillade korv vid en sjö. Det var kallt. Men mysigt.
Jag och min bror gömde oss för de andra, och började diskutera fördelar och nackdelar med våra kön. Vilka resonemang han har, men det var kul.

Jag fick blomsterbud i fredags. Det har jag nog aldrig fått förut. Så nu har jag upplevt det. :)

Om Adrian säger Gött Mos en enda gång till får han se sig om efter en ny syrra.
Vid matbordet sa han GÖTT MOS till allt och alla non stop i tjugo minuter, tillslut hotade mamma med att slå kastrullen med potatismos i huvudet på honom. Men ingenting biter på honom. Den slyngeln.
Bara för att hans lärare säger Gött Mos varje gång någon gjort nåt bra.

Han är alltså hjärnskadad, tack vare läraren. För den läraren tycker alltid att allt är bra. Allt. På nåt sätt. Hon är göteborgare. Säger en del om dom.
Goa gôbbar, Glenn, gött mos och bästkusten.

Var gick det fel?

Alltså, av alla tevemänniskor som finns, så väljer SVT LASSE KRONÈR?! Jag finner inga ord. Jag är mållös. Jag hatar den gubben som alltid tycker allt är så jävla roligt. Hur ska man nu kunna kolla på Kalle Anka om man bevittna hans förbannade "goa gôbbar"
Femman borde kontra med en till julaftonssatsning. Med Timbuktu. Det had evart grymt. En high five och en falafel mitt i dopp i grytan. Alla älskar ju Timbuktu, unga som gamla. Gör vad som helst. Bara skona mig från Kronér.

När jag blir stor, och ska betala tevelicensen, kommer jag inte betala. Icke. Aldrig. Vad betalar jag för?

Inte för att jag föredrar teve fyra eller någon annan kommersiell kanal heller.

Men liksom kom igen. Driver SVT med oss på allvar?

Mitt ärr i huvudet irriterar mig. Långa trådar sticker upp, och jag kan fan inte sluta pilla.

Jag funderar på hur värt det är att gå till skolan imorrn, för min del. På franskan förväntar sig läraren att jag ska kunna böja två verb. Har jag inte ens tittat igenom. Och på historian har vi skriftligt läxförhör om olika freder. Visste jag inte om. Hehe. Och sen är den dagen liksom slut.

SVT har, enligt Alex Schulman (så hur pålitlig källan är, kan väl hållas otalt) Rikard Palm fått sparken. Jävla SVT. Nu måste man likförbannat kolla på han med hög panna eller Claes Elfsberg. Eller hon Katarina som alltid nickar åt höger varje gång hon säger godkväll på slutet, eller varför inte han som ser sååå extremt tråkig ut, om man kollar på Rapport på dagarna. (Jag har kollat mycket på teve senaste veckan)

Rikard Palm är en skön snubbe. Häromdagen skulle han säga "dator" men villade bort sig själv när han inte kom på om man skulle säga "dator" eller "data" i sammanhanget.
Antagligen därför han blir petad. Men SVT suger och de vet om det.

Jag är hemma. Ochgudsåunderbart.

Fick Kentboxen plus en skiva till i "välkommen hem" present. Det här börjar gå med vinst. :)

De tog bort stygnen på magen. Skönt.

Jag får inte vara med på gympan på sex till åtta veckor. Jag kommer avlida. Mitt betyg avlider också. Anna sa att det "fryser", men hur jävla länge ska det frysa då? När jag väl kan vara med är ju terminen typ över.

The Bourne filmerna är SÅ bra. När vi fick veta att jag fick åka hem från sjukhuset en dag snabbare, var vi ju tvungna att kolla den sista i trilogin. Så det gjorde vi hela morgonen.

TACK igen för alla SMS. Nu kan jag inte svara mer, har inga pengar kvar. Fixar det imorrn :)

Idag kan jag gå, fick gå ut första gången igår. Oh, så härligt det var. Kallt som f*n, men underbart. Gick så mycket jag mäktade med. Jag kan gå på toa :), kan sitta, gå upprätt och kan röra mig själv. Helt fantastiskt. Stygnen gör bara lite ont. Och det kliar. Kliar, kliar, kliar. Maten är ju fan ett skämt, men jag överlever.

Farfar har vart här två gånger, kommer om några timmar igen. Igår var min faster här. ROLIGT. Farmor kommer imorrn, och pappa, Adrian och Anna har vart här två gånger.

Jag får komma hem på onsdag!!! Åh vad jag längtar. Hem. Till skolan. Till mina kompisar.

Vi (jag och mamma) har kollat på film. På en gigantiskt teve. Två rum har en sådan teve på avdelningen, något projekt de har. I början när jag hade ont och spydde hela tiden kändes det som att teven skulle anfalla där den hängde.

Blood Diamond är en sjukt bra film, otäck och grym, men jävligt bra. Good Will Hunting är en till asbra film. Eller varför inte the Bourne trilogin. Asbra.

Man får lite presenter. Igår ringde M innan hon skulle komma och frågade vad jag ville ha. Hon had en hel lista med grejer som hon frågade om.

På måndag tar de bort stygnen på magen och på huvudet. Anna ville INTE känna på shunten igår. Inte ens se. Det ser värre ut än vad det är. Tvättade håret idag, lite blod är dock kvar, men stygnen synd inte. Inte ett dugg. Shuntplastgrejen syns inte heller. Slangen syns inte heller. Bara om man drar i huden. Shunten känns om man klappar på huvudet. Rätt tydligt.

Kanske hälsar på på skolan i slutet av veckan. Det måste jag ju göra. Annars blir jag rastlös.

Mitt hår är en blandning av Johan Palms solbrilletrassel och Roger Pontares röda tofs. Minus en kal fläck mitt på hjässan, och intorkade blodklumpar. Fast de syns inte, det torkade blodet. Helt sjukt mycket blod. Fatta vad mycket det måste ha blött under operationen. I mitt hår. I början hade jag på mig en såndär nätmössa, för att hålla allt på plats, de stod håret ut åt alla håll och var helt rött.
Jag får inte duscha huvudet än, så vi har försökt få bort det värsta, vattnet i baljan var helt rött.

Jag kan heller inte gå på toa själv, Kan knappt gå överhuvudtaget, förresten. Kan inte skratta, nysa eller använda magen över huvud taget. Vilket leder till problem när man kollar på film eller tema HUMOR på teve. Jag roar mig bäst jag kan. Jag och mamma. Tränar på att gå. Längtar hem. Känner mig som 90 bast. Går som en hopfälld fällkniv, med en hand tryckt mot magen.

Det skulle inte förvåna mig om neurokirurgen passade på att cutta lite av magsäcken när de ändå rotade nere i magtrakten. För de var inte ens inne i magen, bara bredvid, ändå gör det så ont. Jag är typ inte hungrig längre, jag kan äta en enda köttbulle och är proppmätt.

Hoppas jag aldrig blir opererad igen. Nånsin. Inte ens typ nageltrång. Eller sövd.
Man får något vitt, mjölkaktigt insprutat i blodet, somnar, vaknar senare halvnaken, med en tratt uppkörd i munnen som blåser in syre. Under en nanosekund har de alltså lyft mig från sängen, till operationsbordet, skurit upp i huvudet, drafut slangar under huden, satt fast nånting på skallbenet, trätt ner en slang nerför halsen, skurit upp i magen och lyft över mig till sängen igen - och voilà.

Blev akut sjuk i måndags igen. Fick feber på lördagen. Räknade matte för fullt, fattade allt!! Fick sedan plötsligt huvudvärk. Vaknade på måndagsmorgonen med extrem smärta, åkte in till sjukhuset vid åtta. Började sedan spy. Har aldrig haft ondare i hela mitt liv. Igen. Den här gången var det värst. Igen. Kommer i princip inte ihåg någonting, förutom att jag låg, hade ont, spydde, hade ont. Åkte ambulans i 150. Var rädd.
Huvudvärken går inte att beskriva. Bedövande. Ironiskt nog blev jag inlagd på det rummet på NÄL som jag låg på allra första gången när jag var tolv. Rum nummer 1. Även samma läkare gjorde LP'n och undersökte mig. It's a sign. Cirkeln är sluten. Kan ju inte vara slumpen??

Före operationen trodde jag att jag skulle dö. Har aldrig vart räddare i hela mitt liv. Jag vet inte vad dödsångest innebär. Så jag tror inte det var det jag kände. Jag ångrade grejer jag gjort, men framför allt grejer jag INTE gjort. Så det kanske var nyttigt. Nu vet jag vad jag ska göra. Eller inte. Det gick nästan så långt att jag SMS'ade mina kompisar och tackade för tiden. Ringde upp pappa etc. Men det gjorde jag inte. Många har gråtit. Pappa, farfar. Jag har oroat en hel klass plus alla andra jag känner. Personer har inte kunnat fungera normalt under en dag.
Känns mäktigt. Överväldigande. Konstigt, men ändå inte. Det är först nu, efteråt, när jag hör folk berätta om hur de kände om mig och om operationen, om sjukdomen, som jag förstår att det faktiskt var en stor, allvarlig, farlig operation.

Jag mår bra, är trött, har ont men det går bättre och bättre varje dag.

Blev akut sjuk i måndags igen. Kommer inte ihåg så mycket, mer än att det gjorde helvetetiskt ont, en smärta som inte går att förklara, som aldrig ville gå över. Hade ont i tre dagar, till operationen. Vill aldrig mer bli opererad, Obehagligt.

Efter operationen försvann huvudvärken, och jag slutade spy hela tiden. Nu försöker jag sitta, gå och vara som vanligt igen. Morfinet hjälper. Lite ovant i huvudet, tungt. Slangen i magen syns inte. Men känns.

Tusen tack er som har smsat, hälsat och tänkt på mig. Jag mår bättre nu. Vet inte när jag kommer till skolan igen. Men jag börjar bli lite lätt uttråkad här. ;)

Ring gärna.

Läkaren trodde dessutom bestämt att huvudvärken och trycket var två HELT olika företeelser, att huvudvärken berodde på mensvärk. För "tjejer får ju huvudvärk, kan svullna upp, och mår allmänt piss". Han menade på att när vi sväller, minskar "mynningen" där ryggmärgsvätskan strömmar in i huvudet. För när vi har mens, så finns det mer vätska i kroppen.
Så den läkaren tror att det är mensvärk. Jaha. Okej. Men nähä. Hoppas han inte säger till sina barn att han vårdar och hjälper barn, när han arbetar.

Obama vann valet. Oväntat!
Radion gick igång 7.15, hörde namnet "Obama" och insåg med en gång att han stod som vinnare. Jag skulle ju titta på valvakan. Jo, tjena! Somnade innan den började, men skärpte mig och kollade till kvart i ett. På Filip och Fredrik självfallet!

Var hos läkaren på Östra sjukhuset idag. Blir opererad nästa onsdag.
Först ställde de sig VÄLDIGT tveksamma till operation, han var f.ö en dryg person som drog inställsamma skämt, inte fattade vad jag sa, eller vad jag ville, och ville inte koppla ihop huvudvärken med det ökade trycket. Grattis till att få en så bombad läkare. Efter ett tag gav han med sig, efter ett uppgivet "Men vad har ni för alternativ då?", från mig.
"Nej, inga."
"Då VILL jag bli opererad!"

Så BLIR jag opererad. På onsdag. Väldigt snabbt. Men då är det över snabbt.

Jag bad om att bli stucken igen. Jag känner symptom. Inte trevligt. Inte igen. Jag vill döööö. Men det kunde inte sjukhuset. Så jag mår lite kasst nu, vet inte om det är den huvudvärken. Men får mer huvudvärk när jag tänker på att det kan vara den huvudvärken. Kan vara trötthet.

Imorse sa en på radio "flera getar". Istället för "getter". Idiot. Hon var vuxen. Idiot.

Läkaren inlädde med ett:
"Jaaaaaaa, du är känd här"
och fortsatte med att luta sig mot stolsryggen, lägga händerna bakom nacken, och gäspa:
"Du är ju uniiiiiik. Vi vet inte riktigt vad detta beror på, förstår du."

Men för helvete. Kom med nå't nytt. Jag blir så trött.

Jag har inte sovit ordentligt på två veckor. Första veckan för att medecinen gjorde mig konstig. Kroppen fuckar upp. Och senaste veckan vete tusan. Antingen drömmer jag att jag ligger vaken, och somnar i drömmen. Då vaknar jag. Jag vaknar alltså av att jag somnar. Eller så ligger jag i en konstig dvala, och vaknar återigen av att jag somnar. Så efter festen igår är jag helt slut.

Har fått läkartid på onsdag. Äntligen. Nu hoppas jag på en bra läkare.