Gud älskar djävulen

Det är hopplöst att titta på "På Spåret" med pappa. Han kan ju allt med en gång, hela tiden.
"Klart man kan...!?" Eller hur? Shit vilken diss.
Mamma har såndär humorstatus just nu när man måste förklara att det man sa var ett skämt, annars går det liksom inte in.

Boston Tea Party är sannslöst kul. Varför kollar så få på det? Vem vill inte se två lösa elefanter runtspringandes i centrala Kristianstad med Filip och Fredrik i släptåg?

Imorgon blir det spelningar med lokala band i S-sund. Och Linus band. Ska bli kul!

Idag var en jättebra dag, den såg förrvirrad och rastlös ut i början, men på franskan ordnade den till sig rejält.

"Det är ju fan som att rädda barnen kommer och hjälper barnen, sen kommer gerillan i Sudan och skjuter ihjäl dom efteråt."

Jag om att först möta en gammal klasskompis i korridoren, en som man aldrig hade förväntat sig träffa där - just då, från ena hållet, och de nya kompisarna i franska klassen kommer från andra hållet. That kind of fucked my day up.
Frontalkrock. Av två världar. Som ser helt annorlunda ut. Jag lovar. Totala motsatsen.

Efter övningskörandet åkte pappa och jag ner till Hälleviksstrand. Han skulle kolla på nån båt för femtielfte gången. Jag ställde mig på ett berg i hamnen. Det kändes sådär typiskt västkusten, typiskt dimmigt. Såntdär väder man går och tänker på ibland, att det ska vara när det är höst, sånt väder som man tänker sig att det var här på 1800 talet.
Dimmigt, rått, fuktigt och en sylvass vind från norr. Dimmigt.

När jag stod där och tänkte alla tankar på de vackra bohusklipporna, insåg jag att jag trots allt trivs rätt så bra här.
I kylan. (Men jag ska nog flytta till varmare nejder nångång) Evert Taube var inte långt borta. Steget från någon ballad om fiskare som inte fick nån fisk i november var inte så avlägset.

Jag övningskörde som sagt idag. Det gick faktiskt inte så otroligt exemplariskt. Lite mer "over the edge" än vanligt. Over the edge och halvvägs ner i diket, mer. Men det gick bra. Nåra snubbar kom och puttade lite, så var bilen loss. Jävla djupa dike. Men det var inte mitt fel, faktiskt. Pappas fel som ställde bilden i sån konstig vinkel ju. Åkte ut till färjeläget vid Gullholmen, övningskörde på en närliggande parkering - helt öde. Pappa tvingade mig att sätta mig framför ratten igen. Vilket var en himla tur. Det gick bättre sedan, riktigt bra faktiskt!

Har rensat skallen lite, känns bättre. Känns mer som småpotatis. Känns som ingen kan komma här och komma längre. Ska gå till nån som kan öppna klassrummet och sudda ut vad som står på nån bänk innan lektionen börjar imorgon. Så går det bra. Men en sak har slagit mig - de som frågar om vem jag är kär i, vill alltid få kontentan till något negativt. Nu fattar ni säkert inte alls. Men de kan ju somsagt inte komma här och komma, måste bara tänka lite klarare. Ta det med en nypa salt. Och bara njuta lite.

Herregud, sånt här måste vara väldigt vanligt. Svartsjuka eller liknande kallas det nog.

Skulle kunna sitta här och skriva om ditten och datten, om ingenting. Bara få ut allt framför mig, lite mer svart på vitt......det är faktiskt väldigt skönt. Om man känner en odefinierbar känsla någonstans kan man skriva ner den, eller konfrontera den i huvet. Sen se lösningar. Svart på vitt. Jag kallar det nig en inre terapeut. Iallafall har jag en sån. Eller så kan man ju konfrontera sin mattebok, vilket jag måste göra snart.

Eller så kan man ju se matchen mellan Sverige och Spanien i repris. Shit vad den sög. Zlatan som lallade runt lite på måfå, som ofta var några meter från bollen, men tog den inte. Rosenberg la sig ofta ner efter att han skjutit iväg den. Va fan gjorde de? De hade chanser, ofta eller hela tiden, men tog dem inte. De ville inte. När Rosenberg blivit avbytt en stund senare fick man se en bild från bänken. Han hade kasat ner och satt som en hösäck på. Lagerbäck och de andra garvade bredvid. När man sitter så, har man tappat fokus. Då har man liksom insett att det inte går att hoppas mer, eller nåt.
I nåt mål stod två svenska spelare på mållinjen och bara glodde med målvakten mitt emellan. Man kan väl säga att de var vid fel plats vid fel tillfälle. Nej. Sverige. Shape up. Bevisa att vi inte är så himla blyga och försiktiga.

Har förresten "kommit på en sak". Att Sverige är ett bra land att växa upp i, men inte att utvecklas i. Det känns lite så. Får se om framtiden bevisar motsatsen.

Är arg på en jävla massa grejer för tillfället. Men orkar dock inte skriva om allt, då blir man ju ännu argare, gräver ner sig i skiten och håller på.
Har tråkigt, var därför inne på skolans intranät för att döda lite tid och se om nån kul var inne på den där chattfunktionen som aldrig funkar. Nästan ingen var inne, det kändes mobbat, så jag loggade ut. Dumt, ändå, ingen är inne på skolans intranät lördag kväll.....mon dieux.

Många (läs alla) i skolan håller på och håller på jämt. De har börjat med det. Att hålla på alltså. Särskilt när det kommer till ett speciellt ämne/faktor etc. kärlek. De har visst aldrig hört talas om det. Därför är de på mig som hökar. Det suger. De frågar vem och håller på precis som jag satt i KU's utfrågningsstund på riksdagen vintern 2004-2005. Jag vill liksom skrika till dem att de har de fan inte med att göra, men då skulle jag bara trigga dom ännu mer. Att de frågar ibland, är väl Ok. Men vad som inte är okej är; alla frågar, eller vet mer eller mindre, det står grejer på bänkar, och det är allmänt fucking kaos. Därför är jag arg. Därför har jag tråkigt. Inte hjälper det ju att många är så jävla odiskreta. Och hur ovanligt är det att folk blir kära? Måste nog snacka med nån proffsig om det här. Men hjälp mig! Hur ska jag hantera alla rykten som går, hur ska jag hantera allt. Alla som vart kära nångång vet ju att det är svårt som det är att hantera vissa situationer. Utan att man fått addera massa faktorer och hålla på.

Hålla på är nog decenniets uttryck. Alla håller på. Allt håller på.
Jävla tur, iochför sig. Eller inte. Jag dör. Mina föräldrar fattar inte riktigt grejen. Känns som om jag måste landa lite. Är uppe bland molnen, eller nåt. Få räta på mitt huvud. För tillfället har jag nog för mycket drömmar.

Men åter till the big subject! Jävla idioter. När jag tänker efter så har jag varit glad himla länge. Kanske måste gråta lite snart. För att bli glad på nytt. Gråta är mänskilg. Ju. Så man inte blir överglad. Då blir man ju speedad. Så kommer allt på en gång, när det väl kommer, fast allt  är bra, eller liknande. Ni vet.....
Nu kör jag mer på att vara sur och ha tråkigt..... och det blir inte lika snabb effekt efteråt....när man har gråtit en skvätt så blir det ju bra snabbt. Liksom.

Hade gymnastik idag, med redskap. Det är inte så kul. Särskilt inte när man knäcker ryggen.

Jag skulle göra en bakåtkullerbytta, men landade fel. Det knakade lite i nacken.
Sen gjorde jag en sån till. För att den här gången skulle det minsann bli rätt. Men landade fel och knäckte någonting mer i kroppen. Vad det var jag knäckte i kroppen är just för tillfället  lite oklart. Inget är väl i praktiken brutet. Men man hade ju hoppats på att ryggen kunde vrida sig åt andra hållet (alltså rätt) andra gången. Men icke.

Det gör ont när jag går, kan inte göra något förhastat. Knappt sitta normalt på en stol.

Jag är oroväckande lugn ( =) ) inför engelska provet imorrn.

Det var jättekul att ringa riksdagsledamöterna idag. Alla som vi bjudit in kan komma den 3/12. Linde var kul att prata med. Han var från Lund. Bara det är ett plus^^

Björns försök att hypnotisera tillbaka sin borttappade almanacka låter ugnefär lika flummigt som om påven skulle titta på Desperate Housewives. Om det är nån som inte fattar så har ni missat nåt kul....Eller nåt liknande. Hoppas dock att han kommer lyckas.Vore ju ett stooort framsteg för vetenskapen.

Nu har vi äntligen kommit igång på riktigt med politikprojektet. Tre av sju personer är klara, känner två av dom.
Fan va kul!^^
Det hela går ut på att bjuda in riksdagsledamöter från alla partier, till en debatt och diskution med alla ettor som läser samhällskunskap på hela skolan (200-300 pers) och med varandra. Som det ser ut nu. Jag är otroligt stolt att fyra tjejer i ettan har fixat detta. Jag är stolt att jag känner två av dom. Stolt för att det blir av. Den här lördagen blev inte så himla pjåkig =)

På måndag är det skola, nya idéer ska ut på skissbordet, samt namninsamlingen.

When we were young med the Killers. Det var nog den låten som gjorde min dag idag. Jag damsög mitt rum. Energikick i den låten. Sedan jag lyssnade på den låten fick jag en annan, upprymd, glad känsla i kroppen. Nykär känsla. De släpper nytt snart. Och Green Day.

Han, killen, på bussen....

Måste uppdatera min något klena och ytliga lista på musiker som lägger ner sin själ i musiken de framför, enligt mig:
Christian Kjellvander, Lisa Miskovsky, Cat Stevens, Neil Young, Manu Chao.

Vilka musiker är äkta, tycker du?

Skolmaten är ju som sagt nästan oätlig, så jag lider antagligen av näringsbrist. Igår, sista lektionen, fredag eftermiddag, kände jag mig nästintill svimfärdig. Yr och vimmelkantig. Tråkigt.

Nu är liksom måttet rågat. Snart. På måndag går namninsamlingen ut, får se hur det går=) Överraskande, och misstänkt många var villiga att skriva under, helst fem gånger var. Toppen.

Visst är det en prestation att bli hatad/ eller älskad av en hel värld. Nämner inga namn. Men många kändisar har ALLA en åsikt om.

Det är kult att ha en Ramones tröja. Även om man tror att det är ett fotbollslag eller en bilsort. Sånt är störande.
Som när Green Day var stora för två år sedan med American Idiot. Alla fick en åsikt om dom, de flesta gillade dom, oavsett om de verkligen gillade musiken eller bara gillade dom för att gilla dom. De personerna liksom förstörde nöjet av att gilla dom. För att alla gillade dom. Då var det ju liksom inte lika kul längre. Fast dom är fortfarande bra. Jag bär fortfarande deras tröja ibland. Många lyssnade på GD för att de var coolt, som sagt. Många fattade inte vad de sjöng om, och där missade de hela poängen, enligt mig. De blandade ihop tråkiga "tretton-på-dussinet" texter med deras texter. Tro't eller ej, men fortfarande finns det dom musiker som lägger ner deras skäl i musiken.
Exempel: Bruce Springsteen, the Hives, the Killers, Green Day mfl.
Exempel som inte gör det: Rihanna, Britney Spears. Eller välj valfritt som cirkulerar på P3.

Skolmaten suger, jag har aldrig varit kräsen men det här är oätligt. Många tycker att det är helt outstanding oätligt. Under all kritik.
Att gå och hungra, först före lunch, och hoppas på ätlig mat, och sedan gå och hungra efter lunch är nästan omänskligt.
Dagens meny: Fisk - i tomatblask. Med pulvermos, klumpar och vatten. Fisken smakade alldeles för mycket fisk. Nästan på ett ruttet sätt.
Gårdagens meny: Hm, kommer inte ihåg vad det var för nåt.....Jo, just det. Korvstroganoff. Nästan genomlagad korv med nästan kokt ris.
Istället för att köpa in mängder med Cornflakes, yrkar jag att man ska satsa på den riktiga maten istället.
Det är många som inte äter i skolan, äter man så äter de flesta flingor, och hur mätt blir man på det?

Dagens nära-döden-upplevelse var när jag förde skolmat på tal med klassens elevrådsledamöter, de hävdade att de inte kunde klaga på maten i elevrådet, p.g.a att det bara inte gick. För att så kan man inte göra.
Nähä? Bra inställning ni har!=) Och varför inte?
De kunde de tyvärr inte svara på...
De tyckte att jag skulle skriva en motion och lägga i deras brevlåda.
Vilket får mig att komma på följande:

Dra ihop fler elever i umgängeskretsen och utanför som är kritiska till maten, skriva en motion, och brevbomba elevrådets brevlåda! Det måste gå, det kan inte bara vara jag som äcklas av maten. Det kan inte bara vara jag som är hungrig hela dagen. För jag är inte så värst kräsen. Det kan inte bara vara jag som vågar stå upp för mina åsikter och försöka förändra. Måste ju vara minst två pers till iallafall.

Det tänker jag göra från och med imorrn, förutsatt att jag kommit på hur jag ska gå tillväga innan jag fått med mig fler, imorrn (eller den här veckan) vill jag börja. Jag tänker inte acceptera att antingen svälta ihjäl eller äta flingor till lunch varje dag. Jag tänker inte acceptera att det inte går att göra någonting förrän jag fått det bekräftat och lagt under min näsa.

That's it.

En annan underlig grej är att Sundahallen, som ligger 50 meter bort från skolan, som är ett friskvårdcenter och motionscenter bara säljer godis, läsk, bullar eller hamburgare och pommes frites.
Ser ni dubbelmoralen? Det förbrända fettet liksom bara skrattar åt det fett och socker som återkommer. Det är ju efter en fysisk ansträngning man får sitt sug, och vill stilla det. Fatta vilken vinst cafeterian går med! Jäklar vad de blåser oss.
Frukt säljer de, men det är rätt dyrt, och rätt gammalt. Skrynkliga äpplen och bruna bananer^^
Ska nog ifrågasätta eller kritisera det nu, i samma vända som hela skiten kanske sätter igång med maten. Om det nu gör det.

Tänk på att Tiga är att Acceptera och acceptera något dåligt vill väl ingen? Eller hur?

Mitt höstlov har varit skitkul.

Ystad: En jättemysig stad. Såg Råttatouille med syskonen, den bästa barnfilm jag någonsin sett, tror jag. Den var smart gjord, och förnedrade inte barnen som barnfilmer kan göra ibland. de hade framställt den enda betydande tjejen i filmen med en cool, respektfull attityd. I like.

Gränderna i Ystad är lite som att sätta en fot hundra år tilbaka i tiden, samtidigt som att stå med en fot bredvid Åhléns. Men tanterna i affärerna är lite surare i Ystad:
-Hej! Jag vill lämna tillbaka den här mössan.
-Jasså? Passade den inte? Nästa gång bör du ju ta med dig din mamma, så att hon kan bestämma för dig. det blir kanske lättare så?
-Ööööö...?
Hon slängde pengarna till mig.
-Påsen vill jag ha tillbaka också!

Hoppas bitchen är mycket nöjd med att få en kund mindre samt skrämt iväg de andra med.

Malmö: Gick för mig själv, utan familjen, i Malmö. Otroligt skönt. Malmö är en fin stad. Lugnt lunkade, på nåt sätt.
Det blåser från orienten liksom, man berörs av det på ett exalterande sätt, samtidigt som man lallar runt på gator där invandrares mataffärer blandas med KappAhl och andra kedjor. Skåningar är så sköna, här är en av dom. I en JC affär;
-Hejsan! Jag undrar om det är separata byxor för kvinnor och män?
En kille sitter och syr upp byxor vid dörren. Han har dreadlocks. Ser lite ut som en vit, svennig variant av Bob Marley.
Han skrattar gott. Pinsamheten liksom växer i takt med hans skrattande....
-Hmm..ja du...vad för byxor vill du ha?
- Såna som dom här, typ. Pekar på mina byxor.
-Jaha, duuuu....Marta tar hand om dig.
Marta hjälper mig lite, kämpar för att dölja mitt ointresse inför några fula byxor, tackar för hjälpen och går därifrån.
Tittar fokuserat framför mig för att inte behöva säga massa trevliga fraser till dreadlocks killen.
Han säger:
-Meeen duu? Vi ses igen!

Skulle köpa en väska på NoaNoa, en dam framför mig i kassan predikade om sin livs histora och hennes meriter i åratal. Vem fan bryr sig? Hennes jobb var tydligen otroligt viktigt för henne. Kassörskan såg ömsom lidande ut, ömsom väldigt intresserad. Hur man nu får ihop den kombinationen.
Fast hon var gammal, typ 80. Får ju snacka på medans man kan, liksom.

Köpte en pumpa och kom på att jag ska hissa upp mina högtalare i taket.

Köpenham: Åsynen av Ö-bron cool.
det är skitsvårt att få fram ord som beskriver Köpenhamn utifrån vad jag tycker och tänker. Världens mest spännande stad. Danmark är coolt. Var i Helsingör också. Ska ägna ett helt inlägg åt vistelsen. Nu är jag stressad för min bror ska spela nåt online spel, hans polare ringer hela tiden och piper och håller på.

Lund, Mossbysstrand, Mårten Sandén, Helsingör, Köpenhamn och mitt övningskörande får snällt vänta tills imorrn:/ Aaahh. jag måste ju skriva nu när allt är färskt i minnet. Har skrivit massa mind-maps o stuff. Men det fattar varken mamma eller Adde.

Fast jag kan ju avsluta med att mitt höstlov har varit fantastiskt. Roligt på alla vis. Jäkligt inspirerande. har fyllt på mitt förråd av grejer jag kan fantisera om till bredden!

Sitter och lanar en dator hos en bekant:) Det har hant mycket den har veckan, kul! Berattar mer nar jag kommer hem pa lordag. Idag traffade jag Marten Sanden, det var super kul. Efterlangtat mote med en gammal van. Eller gammal och gammal, ett ar gammal. Fran en forfattarkurs i Amal, forra sommaren.

Var i Malmo idag, och kopte massa nodvandiga grejer.

Skane ar fantastiskt. Lund ar fantastiskare an fantastikast.......:S Ni fattar....

Nar jag kommer hem ska jag forsoka sammanfatta det har lite battre, lite mer sammanhangande, lite mer pa svenska och lite mer klokare.