Gud älskar djävulen

Och det var en ganska skrämmande upplevelse. Jag genade genom skogen hem från bussen för att vinna ganska många minuter. När jag nästan är hemma måste jag gena över en bondgård. Ett elsnöre korsade vägen, men jag tänkte inte så långt som att snöret var där av en anledning, utan att de alltid har haft det där snöret uppsatt där som en strypsnara.
Några meter senare tornar en häst upp sig. Attans. Men den stod vid sidan av vägen, så jag tänkte att jag kunde gå vid andra sidan. Smart drag! Tills hästen använde sina fyra ben och började gå mot mig. Jag red typ högst tre månader när jag var sex år. (Anledningen till att det varade så kort tid, berodde på att pappa tyckte hästarna var läskiga) Så lite van vid hästar är jag ju....hehe. Jag klappade den lite, i tron om att hästen skulle tycka att jag va tråkig, och han hade luktat färdigt. Nehe. Han började nafsa efter min jacka, och tugga på min väska. Jag började gå mot andra stängslet. Rätt fort gick jag. Hästen gick och nafsade mig i ryggen, och puffade, och tuggade lite. Kändes det som. Hästar är ju stora djur.

Uppmaningar som "Snälla hästen sluta nu" hjälpte inte alls, övervägde en halv sekund att stanna vid stängslet och ringa pappa. Övertala honom att komma och rädda mig, men insåg att det gick snabbare att krypa under stängslet. Herregud. Hästjävel.