Frustrerad
Är arg på en jävla massa grejer för tillfället. Men orkar dock inte skriva om allt, då blir man ju ännu argare, gräver ner sig i skiten och håller på.
Har tråkigt, var därför inne på skolans intranät för att döda lite tid och se om nån kul var inne på den där chattfunktionen som aldrig funkar. Nästan ingen var inne, det kändes mobbat, så jag loggade ut. Dumt, ändå, ingen är inne på skolans intranät lördag kväll.....mon dieux.
Många (läs alla) i skolan håller på och håller på jämt. De har börjat med det. Att hålla på alltså. Särskilt när det kommer till ett speciellt ämne/faktor etc. kärlek. De har visst aldrig hört talas om det. Därför är de på mig som hökar. Det suger. De frågar vem och håller på precis som jag satt i KU's utfrågningsstund på riksdagen vintern 2004-2005. Jag vill liksom skrika till dem att de har de fan inte med att göra, men då skulle jag bara trigga dom ännu mer. Att de frågar ibland, är väl Ok. Men vad som inte är okej är; alla frågar, eller vet mer eller mindre, det står grejer på bänkar, och det är allmänt fucking kaos. Därför är jag arg. Därför har jag tråkigt. Inte hjälper det ju att många är så jävla odiskreta. Och hur ovanligt är det att folk blir kära? Måste nog snacka med nån proffsig om det här. Men hjälp mig! Hur ska jag hantera alla rykten som går, hur ska jag hantera allt. Alla som vart kära nångång vet ju att det är svårt som det är att hantera vissa situationer. Utan att man fått addera massa faktorer och hålla på.
Hålla på är nog decenniets uttryck. Alla håller på. Allt håller på.
Jävla tur, iochför sig. Eller inte. Jag dör. Mina föräldrar fattar inte riktigt grejen. Känns som om jag måste landa lite. Är uppe bland molnen, eller nåt. Få räta på mitt huvud. För tillfället har jag nog för mycket drömmar.
Men åter till the big subject! Jävla idioter. När jag tänker efter så har jag varit glad himla länge. Kanske måste gråta lite snart. För att bli glad på nytt. Gråta är mänskilg. Ju. Så man inte blir överglad. Då blir man ju speedad. Så kommer allt på en gång, när det väl kommer, fast allt är bra, eller liknande. Ni vet.....
Nu kör jag mer på att vara sur och ha tråkigt..... och det blir inte lika snabb effekt efteråt....när man har gråtit en skvätt så blir det ju bra snabbt. Liksom.
Har tråkigt, var därför inne på skolans intranät för att döda lite tid och se om nån kul var inne på den där chattfunktionen som aldrig funkar. Nästan ingen var inne, det kändes mobbat, så jag loggade ut. Dumt, ändå, ingen är inne på skolans intranät lördag kväll.....mon dieux.
Många (läs alla) i skolan håller på och håller på jämt. De har börjat med det. Att hålla på alltså. Särskilt när det kommer till ett speciellt ämne/faktor etc. kärlek. De har visst aldrig hört talas om det. Därför är de på mig som hökar. Det suger. De frågar vem och håller på precis som jag satt i KU's utfrågningsstund på riksdagen vintern 2004-2005. Jag vill liksom skrika till dem att de har de fan inte med att göra, men då skulle jag bara trigga dom ännu mer. Att de frågar ibland, är väl Ok. Men vad som inte är okej är; alla frågar, eller vet mer eller mindre, det står grejer på bänkar, och det är allmänt fucking kaos. Därför är jag arg. Därför har jag tråkigt. Inte hjälper det ju att många är så jävla odiskreta. Och hur ovanligt är det att folk blir kära? Måste nog snacka med nån proffsig om det här. Men hjälp mig! Hur ska jag hantera alla rykten som går, hur ska jag hantera allt. Alla som vart kära nångång vet ju att det är svårt som det är att hantera vissa situationer. Utan att man fått addera massa faktorer och hålla på.
Hålla på är nog decenniets uttryck. Alla håller på. Allt håller på.
Jävla tur, iochför sig. Eller inte. Jag dör. Mina föräldrar fattar inte riktigt grejen. Känns som om jag måste landa lite. Är uppe bland molnen, eller nåt. Få räta på mitt huvud. För tillfället har jag nog för mycket drömmar.
Men åter till the big subject! Jävla idioter. När jag tänker efter så har jag varit glad himla länge. Kanske måste gråta lite snart. För att bli glad på nytt. Gråta är mänskilg. Ju. Så man inte blir överglad. Då blir man ju speedad. Så kommer allt på en gång, när det väl kommer, fast allt är bra, eller liknande. Ni vet.....
Nu kör jag mer på att vara sur och ha tråkigt..... och det blir inte lika snabb effekt efteråt....när man har gråtit en skvätt så blir det ju bra snabbt. Liksom.
Kommentarer
Trackback
