Tvära kast

Jag har läxor. Massvis. Och så kom jag på, alldeles för fem sekunder sedan, att jag åker ju imorrn. Till Gränna. Så jag måste ju packa och plugga. Vilken alldeles formidabel kombination.

Igår ringde Johan:
-Vill du gå på kongressen om tre veckor?
-Njae. Det kanske jag vill. Hur lång betänketid?
-Tio minuter. Jag ringer upp senare.

Senare:
-Hej, du, vi bestämde att du ville gå iallafall.
-Jaha, ja, men det var ju bra då. För jag vill gå.

Så jag ska på kongress i Göteborg om några veckor. Måste alltså sätta mig in i massa politik igen. EUparlamentariska valplattformer och nåt annat.

Min mattelärare hatar oss mer och merför varje lektion. Han trakasserar oss, på följande sätt:
-Jag förväntar mig inget av er, för ni är ju esteter.
-Jag hade en etta innan er, och de är fasiken bättre på matte än vad ni är! (Okej, veto! De läser matte A. Och det var bra mycket lättare matte i början på höstterminen då, än vad det är nu!)
-Jaaaa, men lilla Tove. Det här borde du veta vid det här laget. Det ska man kunna nu, förstår du.
-Men jaaa--aaaa. Det blir ju intressant det här provet. Får se hur många jag sätter IG på. Vi får väl bara hoppas på det bästa. Finns väl inte så mycket mer man kan göra.....
-Nu får ni fan ta och fatta den här matten! Annars sätter jag IG på er allihop!

Klassen sitter som frågetecken och försöker ta in vad läraren just sagt. Han sa inte detta i ett svep, utan ovanstående är en sammanfattning.
Vi räknar funktioner. Ingen fattar, direkt. Han förklarar för sig själv, framme vid tavlan. Det här är väl ett bevis, ett facit, på att han inte kan förklara och lära ut mattehelvetet?

Idag, på bildlektionen, kom Rocio, en tjej från Mexiko och skulle göra nåt projektarbete. Vi fick göra legendsymboler ( :S) Tänk vapensköldar.
Det var väldigt roligt. Hon var 26, men hon kändes lika gammal som jag. Inte för att hon var omogen, utan som att det kändes som vi var jämlika. Vi pratade om svenska dialekter, svenska traditioner, och hon sa att vi svenskar är mest kända som "ahaaa, de där IKEA personerna!"

Nu måste jag plugga. Och packa.

Önska mig, typ....."Ha det så bra på begravningen, det här måste alla uppleva. Nångång"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0