Gud älskar djävulen

Nu känns det ännu lite bättre. Ska köpa en amaryllis idag.

Det här får väl ta den tid det tar.
Bara jag inte släpper taget, utan fortsätter tänka posetivt ;) Det känns som en väldigt dålig dröm, bara.

Det är sol idag. Och antagligen upp emot femgraders strecket ute.

Jag vet inte alls vad jag ska köpa för julklappar. Allt som Adrian och Anna önskar sig har de redan önskat sig i typ tre år innan. Jul går liksom ut på att vara så extrem som möjligt. Köpa mest, äta mest och slappa mest. Vet inte riktigt hur det nu går ihop, men det ligger nånting i det.

På måndag ska jag på en såndär körskolekursgrej. Massa läxor har vi den här veckan med. Lärarna är så dåliga på att planera. Vi har inte haft det särskilt tufft de senaste veckorna, men nu har de alltså lyckats klämma in tre läxförhör och en redovisning på samma vecka. Men Grattis!

Kom på att det är julmarknad på Tofta idag. Det är alltid sol när det är julmarknad.

Igår kväll ringde farfar och påpekade att ABBA var på teve. Han tyckte att jag skulle se på det. När jag påpekade att de var nästintill utdöda blev han lite sur, tror jag. Gulligt av honom iallafall. Han fyller 80 år snart. Det slog mig att han är rätt gammal. Att självklarheter kanske inte alltid fortsätter vara självklarheter. Men om en självklarhet försvinner, måste väl en ny sådan tillkomma.

Idag har jag lovat/ tvingat mig själv att jag ska masa mig upp i skogen och hämta den där döda grenen jag hittade för två månader sedan. Jag har tänkt göra det länge, men antingen så är det svinkallt, eller så regnar det, eller så är det mörkt. Du vet, vissa dagar blir det ju aldrig ljust. När det väl blivit ljust så börjar det skymma igen. och nej, jag bor inte i Kiruna. Jag bor på västkusten. Men iallafall. Den ska jag hämta idag. Så borde jag väl hänga upp lite julgrejer i den. Dags att face the truth och inse att det faktiskt är jul snart. Själv har jag försökt dra på det. Borde köpa 4 meter kedja så jag kan hänga upp högtalarna i taket, det har jag tänkt göra sedan i oktober.

Jag vill åka skridsor. På en riktig sjö. Det var minst två årsedan vi gjorde det här hemma. Förra vintern var som en dimma. Det regnade iallafall hela november och halva december. Jag var ju sjuk också, så jag kunde ändå inte åka skridskor. Året före det var det svinkallt, men det snöade innan kylan kom, så det gick inte att åka, isen var som sandpapper med makadam på.

Jag vill att det ska snöa sådär jättemycket så det blir ett drastiskt samtalsämne, ponera mörkt, blåsigt, snö och västkusten. Så har du det. Du vet, där man kan stå och förbanna vädret och dess heliga makter i brist på annat, fast man egentligen älskar det. Så det liksom blir en speciell gemenskap. Tänk att man står och väntar på bussen klockan fyra på eftermiddagen, det är svinkallt och det snöar. Man står i klungor för att svära tillsammans på vädret. Snön mot en gatlykta. Sånt är mysigt. Det är liksom vinter.

Helst ska man gå i stan, det ska vara mörkt, det ska snöa, två dagar före julafton, man är astrött efter att ha stressat igenom alla affärer, har man tur kanske man har hittat hälften av det man skulle hittat. Då är det också en speciell (åtråvärd????) stämning i luften. Sånt är kul tycker jag. Eller kul och kul....Men underhållande. Lite iallafall.