Fortsättningen
Jo, alltså, jag vet inte riktigt, men jag är inte helt bekväm med att jag publicerade mitt förr förra inlägg. Det var så jag tyckte då, för stunden. Men riktigt så allvarligt kändes det inte riktigt.
Lite småpinsamt. Funderar på att ta bort inlägget, men i skrivande stund bär det också emot.
Har precis sett Pearl Harbour på teve, hatar tv 4 för att de sänder Keno mitt i filmen. Under brinnande inferno.
Nu i efterhand känns det lite som att ha krigat själv. Fast på distans, liksom.
Den här bloggen har blivit alldeles för självanalyserande och djup. Ska ändra på det, för det här suger.
Ni där ute i spacet borde läsa Per Nilssons böcker. De är så filuriga. Och poetiska. Man känner så väl igen känslorna han beskriver i böckerna.
Farmor blandade ihop Neil Young och Marie Lindberg. Jag höll på att smälla av. Det är ju som att blanda ihop Jesus med Darth Wader. Det går ju liksom inte ihop. 1 + 1 blir inte två i det här fallet.
(Visst är det provocerande?
Visst klämde jag på en nerv, en tabubelagd nerv? Visst får man inte blanda in religioner på det här sättet? Eller driva med dessa på det här sättet?) Men undrar vem som blev mest förolämpad nu?
Jag antar att de väldigt religiösa gett upp min blogg för längesedan, men ändå?
Iallafall, syrran fck en asful mössa som någon stackare hade pillat ihop. Den var tydligen för liten, den gick inte på. Hon försökte och försökte, men den var för liten. Lika bra det, annars hade ju farmor tyckt att hon skulle ha på sig den. Som tur var satt jag i en fåtölj med ryggen mot farmor, så jag kunde garva mest jag ville. Tillslut satt jag i fosterställning och försökte sluta skaka av skratt. En absurd situation. Chocken av att mössan var så jävla ful drabbade alla. Och sen att hon inte fick på den.....Förhoppningsvis fattar ni.
Vid matbordet efter Kalle Anka började ju tjatet efter julklappsöppningen.
Säg då såhär, för att undvika tjatet:
"Ju närmare tiden lider julklappsutdelningen, desto närmre kommer man döden"
Makabert och tragiskt och morbirt - visst. Men det hjälpte. Ingen tog det så allvarligt. Anna stirrade konstigt på mig, men sedan insåg hon att jag drev med henne och började garva. Men ovanstående fakta är ju sann, med lite tidsperspektiv, bara.
Kalle Anka är ju så bra! Men den där fågeln kan ju ta och leta sig om efter en plats på en annan planet. Den är ju jobbig.
// :)
Lite småpinsamt. Funderar på att ta bort inlägget, men i skrivande stund bär det också emot.
Har precis sett Pearl Harbour på teve, hatar tv 4 för att de sänder Keno mitt i filmen. Under brinnande inferno.
Nu i efterhand känns det lite som att ha krigat själv. Fast på distans, liksom.
Den här bloggen har blivit alldeles för självanalyserande och djup. Ska ändra på det, för det här suger.
Ni där ute i spacet borde läsa Per Nilssons böcker. De är så filuriga. Och poetiska. Man känner så väl igen känslorna han beskriver i böckerna.
Farmor blandade ihop Neil Young och Marie Lindberg. Jag höll på att smälla av. Det är ju som att blanda ihop Jesus med Darth Wader. Det går ju liksom inte ihop. 1 + 1 blir inte två i det här fallet.
(Visst är det provocerande?
Visst klämde jag på en nerv, en tabubelagd nerv? Visst får man inte blanda in religioner på det här sättet? Eller driva med dessa på det här sättet?) Men undrar vem som blev mest förolämpad nu?
Jag antar att de väldigt religiösa gett upp min blogg för längesedan, men ändå?
Iallafall, syrran fck en asful mössa som någon stackare hade pillat ihop. Den var tydligen för liten, den gick inte på. Hon försökte och försökte, men den var för liten. Lika bra det, annars hade ju farmor tyckt att hon skulle ha på sig den. Som tur var satt jag i en fåtölj med ryggen mot farmor, så jag kunde garva mest jag ville. Tillslut satt jag i fosterställning och försökte sluta skaka av skratt. En absurd situation. Chocken av att mössan var så jävla ful drabbade alla. Och sen att hon inte fick på den.....Förhoppningsvis fattar ni.
Vid matbordet efter Kalle Anka började ju tjatet efter julklappsöppningen.
Säg då såhär, för att undvika tjatet:
"Ju närmare tiden lider julklappsutdelningen, desto närmre kommer man döden"
Makabert och tragiskt och morbirt - visst. Men det hjälpte. Ingen tog det så allvarligt. Anna stirrade konstigt på mig, men sedan insåg hon att jag drev med henne och började garva. Men ovanstående fakta är ju sann, med lite tidsperspektiv, bara.
Kalle Anka är ju så bra! Men den där fågeln kan ju ta och leta sig om efter en plats på en annan planet. Den är ju jobbig.
// :)
Kommentarer
Trackback
