Alldeles för många nationella prov på alldeles för få dagar.
Den alltid stressiga och tröttsamma fredagen toppades med oförberett nationellt prov i franska. (När sa hon att vi skulle ha det idag?)
Eftersom alla fick panik när de steg in genom dörren vägrade T att ens gå in. Alla såg väldigt nere ut och domedagen hade kommit. Och lätt var det ju inte.
Lite såhär: Mhmmm, det här ordet kan jag, men inte det, inte det, inte, inte, inte, inte. Det kan jag. Oj. Jaha. Var meningen slut där? Lucktexten såg ut såhär för min del: Oj, det ordet var där i början någonstans, då är det säkert ordet som är före/efter. Eller oj, den meningen var där, och där.
Eller: Va?
Jaja, sämst var jag garanterat inte.
På måndag är det NP hörövning i franska. Oh yeah. Dagens prov var faktiskt svårt, när Carl eller Mikael sitter som frågetecken är det illa ;)
Matteprov efter det. Ett prov som det faktiskt inte kan gå åt skogen med.
Nej. Frihet finns fortfarande inte tillgänglig. Nu ska jag göra någon slags salsa till maten.
Hoppas på att mina kreativa sidor lockas fram och rita nåt fint till farmor. Boka logi och resa till Ö-sund.
Mina två sista dygn har varit helt utflippade. Hur mycket otur och oförutsägbara grejer hinns med liksom, på vaken tid? Ingenting kan förvåna mig längre iallafall.
Pratade med Lars idag om våra strategier och tankesätt. Han resonerar ju som så att om man inte förväntar sig något, någongång, kan man ju aldrig bli besviken. Låter ju lite tråkigt. Men han tycker det funkar. Han kör ju på principen att allt är relativt. Jag brukar köra på att om jag inte dör av det, är det inte farligt. Vad är det värsta som kan hända? Jo, det slutgiltiga är ju döden. Och då ter sig allt så mycket världsligare. Kan låta destruktivt och aningen tragiskt. Men jag ser det som så att väldigt många möjligheter öppnar sig. Allting blir mycket lättare. :)
För att återgå till det där med oturen. Om det nu är slumpen, ödet, nån högre makt eller whatever, så är det konstiga sammanträffningar. Ofta man råkar ta fel buss, se bussen åka förbi, gå till Stenungsön och vänta i 50 minuter på en vanlig torsdag. När planeringen INTE var bristfällig. Jag är säker på att det hade något att göra med att Emma och jag snackade öde innan jag gick på bussen. Och att jag och Evelina för en gång skull pratade riktigt länge.... när vi satt på Stenungsön. Liksom ofta man blir tvungen att sova hos farmor (vilket iofs var rätt kul) och vakna fem, sen ha NP. Och innan det gått i stan i sex timmar.
Vad händer härnäst?
I bet, jag kommer INTE bli överraskad om något oväntat händer i morgon i Gbg eller hos farmor. Jag brukar aldrig läsa horoskop om inte nån läser för mig. Borde kanske reka utsikterna för imorrn.
Eftersom alla fick panik när de steg in genom dörren vägrade T att ens gå in. Alla såg väldigt nere ut och domedagen hade kommit. Och lätt var det ju inte.
Lite såhär: Mhmmm, det här ordet kan jag, men inte det, inte det, inte, inte, inte, inte. Det kan jag. Oj. Jaha. Var meningen slut där? Lucktexten såg ut såhär för min del: Oj, det ordet var där i början någonstans, då är det säkert ordet som är före/efter. Eller oj, den meningen var där, och där.
Eller: Va?
Jaja, sämst var jag garanterat inte.
På måndag är det NP hörövning i franska. Oh yeah. Dagens prov var faktiskt svårt, när Carl eller Mikael sitter som frågetecken är det illa ;)
Matteprov efter det. Ett prov som det faktiskt inte kan gå åt skogen med.
Nej. Frihet finns fortfarande inte tillgänglig. Nu ska jag göra någon slags salsa till maten.
Hoppas på att mina kreativa sidor lockas fram och rita nåt fint till farmor. Boka logi och resa till Ö-sund.
Mina två sista dygn har varit helt utflippade. Hur mycket otur och oförutsägbara grejer hinns med liksom, på vaken tid? Ingenting kan förvåna mig längre iallafall.
Pratade med Lars idag om våra strategier och tankesätt. Han resonerar ju som så att om man inte förväntar sig något, någongång, kan man ju aldrig bli besviken. Låter ju lite tråkigt. Men han tycker det funkar. Han kör ju på principen att allt är relativt. Jag brukar köra på att om jag inte dör av det, är det inte farligt. Vad är det värsta som kan hända? Jo, det slutgiltiga är ju döden. Och då ter sig allt så mycket världsligare. Kan låta destruktivt och aningen tragiskt. Men jag ser det som så att väldigt många möjligheter öppnar sig. Allting blir mycket lättare. :)
För att återgå till det där med oturen. Om det nu är slumpen, ödet, nån högre makt eller whatever, så är det konstiga sammanträffningar. Ofta man råkar ta fel buss, se bussen åka förbi, gå till Stenungsön och vänta i 50 minuter på en vanlig torsdag. När planeringen INTE var bristfällig. Jag är säker på att det hade något att göra med att Emma och jag snackade öde innan jag gick på bussen. Och att jag och Evelina för en gång skull pratade riktigt länge.... när vi satt på Stenungsön. Liksom ofta man blir tvungen att sova hos farmor (vilket iofs var rätt kul) och vakna fem, sen ha NP. Och innan det gått i stan i sex timmar.
Vad händer härnäst?
I bet, jag kommer INTE bli överraskad om något oväntat händer i morgon i Gbg eller hos farmor. Jag brukar aldrig läsa horoskop om inte nån läser för mig. Borde kanske reka utsikterna för imorrn.
Kommentarer
Trackback
