Time of your life.
Dagens irriterande:
En hackspett har bestämt sig för att min yttervägg är bäst. Därför håller fågeln på att bygga bo där nu. Sjukt irriterande eftersom hackspettar över lag inte brukar följa någon rimlig väckarklocka. Utan brukar sätta igång astidigt. Måste tyvärr vidta drastiska åtgärder för att fördriva sabotören till ett träd. Eller sätta ett nät för hålet. Måste ut och kolla var i väggen fågeln håller hus.
Det som är roligt är att jag känner lukter och dofter. Och jag känner smaker. Väldigt skönt. Nu smakar allt gott igen. Längtar tills jag är som vanligt igen, när jag kan köra på som vanligt. Att vara förkyld är så himla segt. Den här dusten går aldrig över heller. Särskilt inte när man grundat med en rejäl pollenchock.
Jag vet fortfarande inte om jag ska gå samhälle eller italienskainriktningen. Skitsvårt. Någon borde bestämma. Spelar egentligen ingen roll vad jag går, för jag skulle tycka att båda var lika roliga och lika intressanta. Men det är framtiden som pockar. Helt olika vägar och möjligheter öppnas på respektive inriktning. Även om mina möjligheter, som jag ser det, går hand i hand. Målet är detsamma. Nästan. Men vägarna dit blir annorlunda. Och de oförutsägbara och spontana chanserna blir helt olika, beroende på vad jag väljer.
När man blir frustrerad, fundersam, hoppfull, motiverad eller ifrågasätter sina invanda mönster och sitt levnadssätt, det är då man blivit intresserad eller berörd på riktigt, på ett bra sätt. Tillexempel personer, berättelser, teveprogram, böcker eller artiklar i tidningar.
Ibland påverkas man mer än annars. Alla människor lever sina liv och tänker helt annorlunda, att man ibland frågar sig hur fan personen är funtad. Men den stilen fungerar utmärkt (?) för den personen, och definitivt inte för en själv. Det är vid sådana "frontalkrockar" som utvecklingen går framåt. När man börjar tänka börjar man oftast reflektera. Antagligen leder det nånstans.
Imorgon ska jag till skolan igen. Då är det slutreflekterat.
En av anledningarna till att jag skrev om ovanstående heter Polygamisekten. Hur är människorna funtade? Jag blir äcklad och slår det ifrån mig. Vill inte tänka på skiten de jämnåriga flickorna utsätts för. Väldigt religiöst, right? Där har ni en anledning till varför jag är mot religioner.
En annan anledning heter Rick Stein. Blanda nu inte ihop honom med den sjuka sekten. Han är endast en som inspirerar. Om ni blandar ihop honom med sekten ska ni nog sluta läsa här...
