Lever i en fantasi
Imorgon ska jag bege mig till NÄL. (Ett sjukhus på kanten till sönderfall på många sätt, dock inte bildligt)
Jag hatar att åka dit. Det tar år att åka och är allmänt deprimerande. Sen att tur och retur kommer ta tre timmar, och samtalet med läkaren landar nånstans på en kvart, exklusive väntan, är väl smällar man får ta.
För varje dag som går är jag säkrare och säkrare på att jag kommer flytta ner till Skåne efter gymnasietiden. Alternativt utomlands.
Just nu lever jag i någon form av illusion. En fantasivärld som jag byggde upp nånstans på motorvägen från Skåne. Det kan vara medecinen också, som gör att jag har svårt att tänka klart - i kombination av för mycket att tänka på. Men om man säger såhär. Jag är rätt bra på att hjärntvätta mig själv just nu. Vilket inte leder till min fördel.
I grund och botten tror jag att det hela bygger på tristess.
Saker och ting har liksom bara inte lossnat för mig på ett bra tag. Saker och ting vill inte gå vidare, utan hamnar i någon form av ond cirkel. Men jag ser väldigt mycket fram emot att börja skolan igen. Trots allt. Jag får något att fokusera på, att ställa in mig på och jag får något vettigt att göra. Jag ser fram emot hösten och mest av allt ser jag framemot att bli äldre, att börja kunna klara mig mer och mer på egen hand. Utan annans inblandning och utan annans påverkan av mitt liv.
Jag passar kanske inte in i rollen som 15, 16, 17 år.
Jag hoppas att tvåan går lika fort som ettan gjorde. Sen är man ju så gott som fri. I trean måste man ju börja tänka på vad man ska göra sen. Och det är det som jag har gått och väntat på i flera år.
Jag hatar att åka dit. Det tar år att åka och är allmänt deprimerande. Sen att tur och retur kommer ta tre timmar, och samtalet med läkaren landar nånstans på en kvart, exklusive väntan, är väl smällar man får ta.
För varje dag som går är jag säkrare och säkrare på att jag kommer flytta ner till Skåne efter gymnasietiden. Alternativt utomlands.
Just nu lever jag i någon form av illusion. En fantasivärld som jag byggde upp nånstans på motorvägen från Skåne. Det kan vara medecinen också, som gör att jag har svårt att tänka klart - i kombination av för mycket att tänka på. Men om man säger såhär. Jag är rätt bra på att hjärntvätta mig själv just nu. Vilket inte leder till min fördel.
I grund och botten tror jag att det hela bygger på tristess.
Saker och ting har liksom bara inte lossnat för mig på ett bra tag. Saker och ting vill inte gå vidare, utan hamnar i någon form av ond cirkel. Men jag ser väldigt mycket fram emot att börja skolan igen. Trots allt. Jag får något att fokusera på, att ställa in mig på och jag får något vettigt att göra. Jag ser fram emot hösten och mest av allt ser jag framemot att bli äldre, att börja kunna klara mig mer och mer på egen hand. Utan annans inblandning och utan annans påverkan av mitt liv.
Jag passar kanske inte in i rollen som 15, 16, 17 år.
Jag hoppas att tvåan går lika fort som ettan gjorde. Sen är man ju så gott som fri. I trean måste man ju börja tänka på vad man ska göra sen. Och det är det som jag har gått och väntat på i flera år.
Kommentarer
Trackback
