Gud älskar djävulen

Jag känner mig utbränd. Jag är sjutton år och känner mig redan redo för pensionen. Vad menar skolan genom att göra såhär?! Se oss komma närmare nervsammanbrottsgränsen i rasande fart för en förbannad mind-map?

Ingenting är roligt längre, inte ens nya bilduppgifter. När jag satt i bibblan och pluggade idag, jag satt alltså ner, kände jag hur det började snurra och flimra framför ögonen. Men vad skulle jag göra åt saken då? Jag satt ju redan ner. Fanns inte mycket mer att göra.

Känns inte så himla lyckat att komma hem helt färdig, orkar ingenting, och bara är grinig. Inte så populärt.

Lite (ganska mkt) irriterad på mig själv för att jag inte kan ta det lugnt. Jag får ju inte stressa, men vad håller jag på med då?

Haha, en annan grej. När jag har böjt mig ned länge, t.ex fiskat upp nåt i skåpet, brukar det surra mysigt i huvudet (som en tandläkarborr på avstånd), kom efter operationen. Så jag är inte van vid det än. Men det slutar om jag böjer upp huvudet. Jag märker att det varar längre om jag är trött eller stressad. Så i eftermiddags ville det inte sluta. No way. Testade att böja upp nacken. Slutade! Men det innebar ju att jag fick sitta så ett tag. ;-)

Vanligt förekommande kommunikationssätt nuförtiden är att folk frågar "Hej, hur går det med slangen?"
Jo tack, den mår bra. Den sitter ju där den sitter, så att säga. Jag märker den inte. Den märker inte mig. Vi är som ett gammalt gift par. Händer liksom inte så mycket. Den lär ju inte ploppa ut i halspulsådern......