Gud älskar djävulen

SVT har bestämt sig för att göra en episk skildring av Selma Lagerlöfs liv.
Otorligt misslyckande, tycker jag.
SVT tycker att det "ligger i tiden" att inte vara fördomsfulla mot människors sexuella läggning.
För mig är det här med att "vara nytänkande" lika med att skita fullständigt i om folk föredrar att pussa samkönade eller likkönade. Det är modernt tänkande.
SVT valde att framhäva, och fokusera på Selmas sexualitet och relationer, för att visa hur "open-minded" de är. Vad jag tycker de bevisar i serien är, hur speciellt det är att vara homosexuell, att skilja sig från den sexuella normen. SVT hade vart likgiltiga, ifall de i inte hade brytt sig.

Förra julen skildrade de August Strindberg på ett, tycker jag, enastående sätt. Ni som läste då kan komma ihåg att jag blev helt frälst av honom, och började läsa hans böcker. Ett intresse för honom väcktes.
Ett intresse har inte väckts för Selma. 
Var skulle mitt eventuella intresse få fäste? I Alexandra Rapaport?
Hennes literära förmågor, hennes intellekt framhäver de ju inte nämnvärt? Inte i de avsnitt jag såg. Men jag såg inte mer än ett heller. Sen tröttnade jag på hennes relationsproblem. Jag vill se hur Nils Holgersson kom till, eller varför hon skrev om Jerusalem.

Nu ska jag leva mig in i ett okulär. Jag har en ny kamera. Med ett objektiv. Som är en hel vetenskap att förstå sig på.

Förresten. Vadå JULLOV i ordets rätta bemärkelse? Jag har fan inget jullov. Inte sådant som man hade när man var mindre. Jag har läxor och inlämningsuppgifter, uppsatser att göra.
Vet ni hur påfrestande det är att skriva en vetenskaplig uppsats? Det kräver sin man eller kvinna! Att sitta och föda fram de här orden och det svävande språket tar kraft. Samtidigt som jag tycker det oerhört kul, och jag roas faktiskt av att använda språket. Tycker det är skit kul med nya formuleringar, eller att använda nya ord.