Raphsody of Orust.

Min syrra (Anna) blev nyss riktigt skit arg. Anledning oklar. Eller så stavas den Adrian. I vilket fall avreagerar hon sig genast med att låsa in sig på sitt rum och spela Blinka lilla stjärna på fiol. Det låter lite aggresivt bara, lite för fort.

Hon kan iallafall låsa in sig på sitt rum. Det kan inte jag. Längre. Nyckeln ligger i tryggt förvar i golvspringan vid dörren. Jag som hade tänkt plocka upp nyckeln från golvet i en veckas tid, men det blev aldrig av. Och nu ligger den där den ligger. Osäkert om jag nånsin kommer få upp den. Mitt rum ökar i värde hela tiden. Det ligger nämligen ett armband i en annan golvspringa. Ett fint, antagligen rätt värdefullt, som jag fick av mormor. Jag berättade aldrig det för henne. Hon skulle kanske vända sig i graven.

Update: Efter ett dygn inser jag varför texten inte känns heeeelt hundra. Och jag som snackade stavning senast idag... Oj oj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0