Kasta gris.

Adrian tyckte att vi för en gångs skull skulle umgås, sagt och gjort. På kvällskvisten lutade det åt att kasta gris. Eftersom kasta gris förmodligen är uttänkt för de barn som är roade av leken, sisådär 5 år, passade inte formatet oss, utan vi spetsade till reglerna lite. Vilket resulterade i vääldigt höga, långa samt otagbara bollar. Fotbollar. Efter fem minuters aktivt kasta grisande sköt A in bollen i trädgårdens djungel. Med tre meter höga bambuskott, okontrollerat växande och ingen går in där frivilligt. Går ej att bemästra för övrigt.

Adrian gav sig in i infernot för att hitta sin nya boll. Gick inte. Jag ryckte in. Gick inte. Mamma ropade vi på eftersom hon brukar fixa allt. Omöjligt. Jag och Adrian fick grym pollenallergi, skrapade upp benen och jag smet in för att titta på teve samt sköta maten.

Efter en timme hade vi fortfarande inte hittat bollen, observera att ytan är typ på fem kvadrat. Men dock tre meter högt och sjukt tätbevuxet. Som en annan värld.

Bollen hittade vi tillsist på en av de upptrampade gångarna vi skapat. Helt sjukt skumt. Och så det kan gå när vi bara skulle kasta gris.



Ni ser ju själva....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0