von Sydow goes Einstein.
Det jag härmed kommer berätta kan bidra till kommande konsekvenser för er hälsa.
Det luktar bajs överallt. Det är jävligt äckligt och jag vet inte hur jag ska överleva, ärligt talat?
Så här går det när det är torrt ute.
Annat speciellt är att jag drömmer otroligt konstiga drömmar natt efter natt. Drömmer jag inte att jag dör av prostatacancer, drömmer jag att Magdalena Ribbing förföljer mig fysiskt under dagarna. Och Morgonpasset i P3 har kört hennes morgonritualer i två dagar i rad. Jag blir tokig.
(Blondinbella har hamnat i radio. Vad i helvete?Jag kollapsar varje gång någon nämner hennes löjliga namn. von Sydow framstår ju som Einstein jämfört med henne. Att BB råkar tjäna pengar på sitt namn och är oerhört driven bevisar väl inte att hon har radiokapacitet och kompetens överhuvudtaget? Ett till skäl till att lyssna på P3 NRK och Radio Norge, och BOJKOTTA P3 - en gång för alla.)
Idag samtalades det om hur man kom hem efter festen i torsdags. Lärorikt. Finn fem sätt att inte ta sig hem på.
Kom på en ypperligt bra idé. Ett mysterium har satt sig som en igel på min hals. Efter enträgna försök att fatta vad detta är för något lägger jag upp en bild på X, och hjälp att identifiera tas tacksamt emot.
Ledtråd: iPod. Står 13 på den.
Idag på bussen var det smockfullt. En tant träffade en annan tant som hon kände, de blev väldigt glada, då de tydligen inte sett varandra sen sist. På sjukhuset/akuten/vårdcentralen uppenbarligen. Alla de träffat på sistone hade de träffat via vården. De uppdaterade sig med vilka som dött på sistone och vilka skador respektive hade åsamkat sig. Det är inte lätt!!
En annan tjej tjatade om hennes "graciösa" jobb på McDonalds i en halvtimme. Varje mening innehöll "typ", "bah" och "såhära" För det var tydligen jättetufft, enligt henne. Och shit vilka roliga människor man träffade, och vilka roliga jobbarkompisar hon hade, otroligt charmiga personer som beställde mat, och allt var tydligen så bra. Ashögt pratade hon och hennes medkännande tjejkompisar garvade non-stop. Lite enerverande kan man ju tycka....
Jag antar att det är något sorts stöd. Men iPoden kan knappast stå upp i den. Jag har vridit och vänt, klurat och testat. Men jeg finner icke lösningen. :)
Det luktar bajs överallt. Det är jävligt äckligt och jag vet inte hur jag ska överleva, ärligt talat?
Så här går det när det är torrt ute.
Annat speciellt är att jag drömmer otroligt konstiga drömmar natt efter natt. Drömmer jag inte att jag dör av prostatacancer, drömmer jag att Magdalena Ribbing förföljer mig fysiskt under dagarna. Och Morgonpasset i P3 har kört hennes morgonritualer i två dagar i rad. Jag blir tokig.
(Blondinbella har hamnat i radio. Vad i helvete?Jag kollapsar varje gång någon nämner hennes löjliga namn. von Sydow framstår ju som Einstein jämfört med henne. Att BB råkar tjäna pengar på sitt namn och är oerhört driven bevisar väl inte att hon har radiokapacitet och kompetens överhuvudtaget? Ett till skäl till att lyssna på P3 NRK och Radio Norge, och BOJKOTTA P3 - en gång för alla.)
Idag samtalades det om hur man kom hem efter festen i torsdags. Lärorikt. Finn fem sätt att inte ta sig hem på.
Kom på en ypperligt bra idé. Ett mysterium har satt sig som en igel på min hals. Efter enträgna försök att fatta vad detta är för något lägger jag upp en bild på X, och hjälp att identifiera tas tacksamt emot.
Ledtråd: iPod. Står 13 på den.
Idag på bussen var det smockfullt. En tant träffade en annan tant som hon kände, de blev väldigt glada, då de tydligen inte sett varandra sen sist. På sjukhuset/akuten/vårdcentralen uppenbarligen. Alla de träffat på sistone hade de träffat via vården. De uppdaterade sig med vilka som dött på sistone och vilka skador respektive hade åsamkat sig. Det är inte lätt!!
En annan tjej tjatade om hennes "graciösa" jobb på McDonalds i en halvtimme. Varje mening innehöll "typ", "bah" och "såhära" För det var tydligen jättetufft, enligt henne. Och shit vilka roliga människor man träffade, och vilka roliga jobbarkompisar hon hade, otroligt charmiga personer som beställde mat, och allt var tydligen så bra. Ashögt pratade hon och hennes medkännande tjejkompisar garvade non-stop. Lite enerverande kan man ju tycka....
Jag antar att det är något sorts stöd. Men iPoden kan knappast stå upp i den. Jag har vridit och vänt, klurat och testat. Men jeg finner icke lösningen. :)
Kommentarer
Trackback
