Hemsedal
Dags för uppdatering!
Hemsedal var underbart. Vet inte i vilken ände jag ska börja.
Bergens natur talar sitt eget språk i Norge. En orolig trygghet, på nåt sätt.
Jättebra skidåkning, trots total dimma, emellanåt.
När Adrian ramlade erkände han det inte, utan förklarade sig genom att han "åkte för extremt" eller "för vilt".
Jag å andra sidan erkände. Trots att mina skidor var för långa, tills vi bytte dom. Efter det gick det mycket bättre.
En dansk kille kom fram till mig när jag åt pommes frites i väntan på att de andra skulle åka färdigt, alldeles innan stängningsdags. Han sa något om mina pommes, vilket jag tolkade som om han ville veta var jag köpt dom. Varpå jag svarade. Men nähä, då ville han ha mina pommes frites. Han tog innan jag hann reagera. Sen ville han bjuda på cigg. Och nej - det var INTE smickrande. Det var en femtioårig full man i medelålderskris.
Jävla idiot. Hoppas han inte satte sig i liften, och om han gjorde det, hoppas han bröt benet.
Självklart var det bäst, vackrast och varmast väder dagen vi åkte hem. Undantaget som bekräftar regeln. Som tur var kom en molnbank in från öst, vilket gjorde resan lättare. ;)
Ska lätt arbeta som skidinstruktör när jag slutat gymnasiet.
Men snowboardåkare borde ha en egen backe. Och det där med slowfartsområden, det kan tolkas väldigt fritt, ett väldigt individuellt begrepp.
Det var fler danskar än norrmän i backarna, och fler svenskar som jobbade i orten än övriga skandinaviska nationaliteter.
Oerhört vackert.
Det blev jobbigt när det snöade massor och var dimmigt. Man såg ingenting. Glasögonen immade igen och man såg bara två liftar framför sig. I och med att det snöade hela tiden var det nysnö hela dagarna.
Några dagar var det sol, skitvarmt, nästan obeskrivligt varmt.
