Allt från fundementalistiska feminister till kostymklädda EU höjdare.
Skum känsla att somna någonstans i Örebro trakten, vakna i Stockholm, somna om och stiga av i Östersund.
I Östersund hade björkarna precis slagit ut. Alla fördomar om norrmän (dvs snus, män, öl och raggarbilar) infrias redan första dagen. Det luktar konstant bensin eller diesel. En kväll var det nåt möte i stan, för alla med raggarbilar, det var helt sjukt. Ta er ner till södra Sverige och möt civiliationen!! Tänk Ronny och Ragge, blandat med Brolle, Elvis och Pistvakt.
Som ensamt ombud och helt oinsatt kan man räkna med att de två första dagarna blir rätt förvirrade. Glöm att försöka förstå sammanhanget! Efter nån timme spelade inte namnen på personerna man träffade någon roll, man insåg att man bara skulle träffa denne en, högst två, gånger. Det hjälper betydligt att känna en riksdagsledamot och en som är hypersocial. Om man känner en riksdagskvinna träffar man de flesta riksdagsledamöter. Inklusive Peter Eriksson, Maria Wetterstrand med familj och Carl Schlyter, EU-parlamentariker.
Tågresan upp är vädligt diffus. Jävla turister gick på i Stockholm, stod i korridoren och diskuterade "Swedish mosquitos" väldigt ivrigt och passionerat. När de tillslut hade däckat (nånstans i Söderhamn-trakten) började en upprörd stockholmare att diskutera aktier. Att jag hade öronproppar hjälpte inte nämnvärt. Tvärtom. Varje gång något lät trodde jag att mobilen hade åkt ner i golvet, och eftersom jag låg överst blev det lite stressigt. Det var inte skönt att ligga överst. Det blåste kallt. Min mobil har förresten ballat ur. Allt sparat (utom kontakterna plus numrena) är borta. Putsväck. Himla tur. Annars är allt raderat. Den har blivit fruktansvärt seg. Fem minuter att registrera att jag tryckte på en knapp är liiite för lång tid för mitt tålamod.
Tillslut var vi framme, gick raka vägen och checkade in på hotellet. Sov. Åt. Traskade i väg till Folkets Hus. Registrerade mig. Fick lite IDhandlingar, eller vad man ska kalla det. De flesta bilar som jag åkt i, som tillhör miljöpartister, är röda. jag vet inte vad det beror på. Åkte med en helvild tant. Sket fullständigt i eventuella trafikregler....
Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur dagen slutade. Har för mig att det regnade. Jo, det gjorde det. Skit mycket. Jag åt även jättegod mat. Fisk.
Lördagen började tidigt. Gick upp till Johan's place och stiftade bekanskap med en massa andra personer. Nån Noah som bodde på Ekerö, i ett kollektiv?, och var jättefascinerad av indianer och nåt konstigt te som han drack ur en bit trä.....
Jag vill berätta om en massa roliga personer, men eftersom jag inte kommer ihåg vad de heter, kan jag tänka mig att det blir aningens rörigt att hålla koll på vem som är "han" eller "hon".
SVT och TV4 var där. Som iglar. De var överallt. Lite smått jobbigt. Med kameror. Överallt. Lage Rahm och Ulf Holm var jätteroliga. Vilken humor, lite som deras eget Parlamentet uppe vid presidiet.
Jo, just det. Plenumsalen. Det var sjukt rörigt att rösta i början. Massa bifall, avslag och besvarningar hit och dit. Besvarningar var svårast. För alla tolkade det här med "besvarad" helt fritt. Efter ett tag fattade jag, och det betyder att om man finner något besvarat, anser man att partistyrelsen (PS) eller riksdagsgruppen, redan arbetar med frågan.
Bifall=ja/ för, och avslag= nej/mot.
Lätt som en plätt! Sen att folk begärde prov-voteringar (att man inte litar på resultatet, utan vill kontrollera ordentligt genom att ta sig en titt, länge och väl runt om i Plenum för att se vilket av ovanstående som fick flest gula lappar.) Om man ändå tyckte att ordförande hade helt fel, begärdes votering, och rösträknarna kom fram för att räkna.....Osv
Ibland var motionerna flummiga, ironiska eller till och med helt värdelösa.
Ibland var motionerna så lika att man slog i hop i klump och vaskade fram en man tyckte skulle gå vidare. Vid sådana tillfällen var det väldigt skönt att Tina var med. Hon är van, och hon fattar alla flummiga formuleringar och ord. (Riksdagsledamoten)
Alla ombud skulle välja PS. Det var rörigt. Men kul. Eller kul och kul. En intressant erfarenhet.
The Steps kom och underhöll oss. Det var jättekul. De dansade på nåt konstigt sätt, och en var nån robotman till musik.
Maria Wetterstrands familj var där. Många bebisar var där.
Jag var på ett jätteintressant seminarium som hette "Det är synd om männen" Klas Hyllander är en väldigt skicklig retoriker och är beläst som få. Seminariet handlade om jämställdhet, och varför killar beter sig som de beter sig. Orkar inte gå in mer på vad det handlade om.
Lördagen var avslutad och jag glömde nog hälften.
Söndagen började med att jag packade. Och vandrade upp till Johans B&B. Man ser ett fjäll rätt över Storsjön. Fränt!! Frösön ser man ju också, men ett snöbeklätt fjäll i maj?! Tog otaliga bilder och gick senare under namnet "den fjälltokiga"
Nu började jag få rutin på röstandet, och fick mer och mer kontakt med folk. Personer som jag träffat vid mina besök på riksdagen kände jag igen, men de kände inte igen mig. Ansikten är lättare än namn. Om man ser ett ansikte kan man ju relatera till något som hände, eller om personen i fråga hette nåt ovanligt.
Röstningarna avlöste varandra. Tal på tal. Avslutning med någon orkester som fick folk att skruva sig nervöst i stolarna. Det var sorgligt! Nån samestrof om nån tjej som var kär i en kille, men måste gifta sig med någon annan och de dränkte sig tillsammans i en flod. Som Tristan och Isolde. Lage Rahm satt framme i presidiet och stirrade stint ut i publiken i fem minuter. Andra försökte ju smita därifrån.
Det hela var slut klockan tre. Folk gick hem. Vemodigt och lite uppsluppen stämning. Åkte ner till stationen med Johan och vaktade hans packning, medans han gick för att hämta min och hans resterande. Träffade ett gäng studenter (tre pers) från Nederländerna och Tyskland, de pluggade medecin eller vad det var i Trondheim. Det var kul att prata med dom. Östersund ligger så off, men ändå rätt nära. (Nära=det beror på vad man jämför med) Skyltar till Sundsvall, Mora, Skellefteå och Trondheim. In the middle of nowhere.
Efter att två tredjedelar av alla miljöpartister satt sig på ett tidigare tåg hem, gick vi övriga runt på stadens gator, träffade en östgöte. Vilken dialekt. Allt han sa var kul, utan att det behövde vara roligt. Men han hade en säregen humor...
Vi åt, och bestämde oss för att gå över bron till Frösön. Det var skitkallt, så vi vände på Frösönsidan. Såg en fjällhare under alla tåg på stationen. Äntrade tåget. Träffade ytterligare några männsikor som jag inte träffat tidigare. Somnade. Vaknade i Stockholm mitt i natten. Vaknade sedan i Herrljunga och träffade några obekanta till.
På bussen hem från Götebrog gick det på en omogen klass. Min ljudtolerans var så låg att jag höjde volymen på iPoden till ett ohälsosamt stadie. Min hörsel är dock kvar.
Jag glömde också berätta att jag vann en tröja. När Johan och övriga i Jämställdshetskommitén gick upp i talarstolen kände jag på mig att jag hade vunnit. Och jag hade rätt. Han ropade upp mitt namn och jag fick gå upp med de andra som vunnit och ta emot priset. Inför 200 applåderande miljöpartister. Vilket var en himla tur. Jag hade nämligen inte gått upp där själv.
Om jag är nöjd? Ja, mycket.
I Östersund hade björkarna precis slagit ut. Alla fördomar om norrmän (dvs snus, män, öl och raggarbilar) infrias redan första dagen. Det luktar konstant bensin eller diesel. En kväll var det nåt möte i stan, för alla med raggarbilar, det var helt sjukt. Ta er ner till södra Sverige och möt civiliationen!! Tänk Ronny och Ragge, blandat med Brolle, Elvis och Pistvakt.
Som ensamt ombud och helt oinsatt kan man räkna med att de två första dagarna blir rätt förvirrade. Glöm att försöka förstå sammanhanget! Efter nån timme spelade inte namnen på personerna man träffade någon roll, man insåg att man bara skulle träffa denne en, högst två, gånger. Det hjälper betydligt att känna en riksdagsledamot och en som är hypersocial. Om man känner en riksdagskvinna träffar man de flesta riksdagsledamöter. Inklusive Peter Eriksson, Maria Wetterstrand med familj och Carl Schlyter, EU-parlamentariker.
Tågresan upp är vädligt diffus. Jävla turister gick på i Stockholm, stod i korridoren och diskuterade "Swedish mosquitos" väldigt ivrigt och passionerat. När de tillslut hade däckat (nånstans i Söderhamn-trakten) började en upprörd stockholmare att diskutera aktier. Att jag hade öronproppar hjälpte inte nämnvärt. Tvärtom. Varje gång något lät trodde jag att mobilen hade åkt ner i golvet, och eftersom jag låg överst blev det lite stressigt. Det var inte skönt att ligga överst. Det blåste kallt. Min mobil har förresten ballat ur. Allt sparat (utom kontakterna plus numrena) är borta. Putsväck. Himla tur. Annars är allt raderat. Den har blivit fruktansvärt seg. Fem minuter att registrera att jag tryckte på en knapp är liiite för lång tid för mitt tålamod.
Tillslut var vi framme, gick raka vägen och checkade in på hotellet. Sov. Åt. Traskade i väg till Folkets Hus. Registrerade mig. Fick lite IDhandlingar, eller vad man ska kalla det. De flesta bilar som jag åkt i, som tillhör miljöpartister, är röda. jag vet inte vad det beror på. Åkte med en helvild tant. Sket fullständigt i eventuella trafikregler....
Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur dagen slutade. Har för mig att det regnade. Jo, det gjorde det. Skit mycket. Jag åt även jättegod mat. Fisk.
Lördagen började tidigt. Gick upp till Johan's place och stiftade bekanskap med en massa andra personer. Nån Noah som bodde på Ekerö, i ett kollektiv?, och var jättefascinerad av indianer och nåt konstigt te som han drack ur en bit trä.....
Jag vill berätta om en massa roliga personer, men eftersom jag inte kommer ihåg vad de heter, kan jag tänka mig att det blir aningens rörigt att hålla koll på vem som är "han" eller "hon".
SVT och TV4 var där. Som iglar. De var överallt. Lite smått jobbigt. Med kameror. Överallt. Lage Rahm och Ulf Holm var jätteroliga. Vilken humor, lite som deras eget Parlamentet uppe vid presidiet.
Jo, just det. Plenumsalen. Det var sjukt rörigt att rösta i början. Massa bifall, avslag och besvarningar hit och dit. Besvarningar var svårast. För alla tolkade det här med "besvarad" helt fritt. Efter ett tag fattade jag, och det betyder att om man finner något besvarat, anser man att partistyrelsen (PS) eller riksdagsgruppen, redan arbetar med frågan.
Bifall=ja/ för, och avslag= nej/mot.
Lätt som en plätt! Sen att folk begärde prov-voteringar (att man inte litar på resultatet, utan vill kontrollera ordentligt genom att ta sig en titt, länge och väl runt om i Plenum för att se vilket av ovanstående som fick flest gula lappar.) Om man ändå tyckte att ordförande hade helt fel, begärdes votering, och rösträknarna kom fram för att räkna.....Osv
Ibland var motionerna flummiga, ironiska eller till och med helt värdelösa.
Ibland var motionerna så lika att man slog i hop i klump och vaskade fram en man tyckte skulle gå vidare. Vid sådana tillfällen var det väldigt skönt att Tina var med. Hon är van, och hon fattar alla flummiga formuleringar och ord. (Riksdagsledamoten)
Alla ombud skulle välja PS. Det var rörigt. Men kul. Eller kul och kul. En intressant erfarenhet.
The Steps kom och underhöll oss. Det var jättekul. De dansade på nåt konstigt sätt, och en var nån robotman till musik.
Maria Wetterstrands familj var där. Många bebisar var där.
Jag var på ett jätteintressant seminarium som hette "Det är synd om männen" Klas Hyllander är en väldigt skicklig retoriker och är beläst som få. Seminariet handlade om jämställdhet, och varför killar beter sig som de beter sig. Orkar inte gå in mer på vad det handlade om.
Lördagen var avslutad och jag glömde nog hälften.
Söndagen började med att jag packade. Och vandrade upp till Johans B&B. Man ser ett fjäll rätt över Storsjön. Fränt!! Frösön ser man ju också, men ett snöbeklätt fjäll i maj?! Tog otaliga bilder och gick senare under namnet "den fjälltokiga"
Nu började jag få rutin på röstandet, och fick mer och mer kontakt med folk. Personer som jag träffat vid mina besök på riksdagen kände jag igen, men de kände inte igen mig. Ansikten är lättare än namn. Om man ser ett ansikte kan man ju relatera till något som hände, eller om personen i fråga hette nåt ovanligt.
Röstningarna avlöste varandra. Tal på tal. Avslutning med någon orkester som fick folk att skruva sig nervöst i stolarna. Det var sorgligt! Nån samestrof om nån tjej som var kär i en kille, men måste gifta sig med någon annan och de dränkte sig tillsammans i en flod. Som Tristan och Isolde. Lage Rahm satt framme i presidiet och stirrade stint ut i publiken i fem minuter. Andra försökte ju smita därifrån.
Det hela var slut klockan tre. Folk gick hem. Vemodigt och lite uppsluppen stämning. Åkte ner till stationen med Johan och vaktade hans packning, medans han gick för att hämta min och hans resterande. Träffade ett gäng studenter (tre pers) från Nederländerna och Tyskland, de pluggade medecin eller vad det var i Trondheim. Det var kul att prata med dom. Östersund ligger så off, men ändå rätt nära. (Nära=det beror på vad man jämför med) Skyltar till Sundsvall, Mora, Skellefteå och Trondheim. In the middle of nowhere.
Efter att två tredjedelar av alla miljöpartister satt sig på ett tidigare tåg hem, gick vi övriga runt på stadens gator, träffade en östgöte. Vilken dialekt. Allt han sa var kul, utan att det behövde vara roligt. Men han hade en säregen humor...
Vi åt, och bestämde oss för att gå över bron till Frösön. Det var skitkallt, så vi vände på Frösönsidan. Såg en fjällhare under alla tåg på stationen. Äntrade tåget. Träffade ytterligare några männsikor som jag inte träffat tidigare. Somnade. Vaknade i Stockholm mitt i natten. Vaknade sedan i Herrljunga och träffade några obekanta till.
På bussen hem från Götebrog gick det på en omogen klass. Min ljudtolerans var så låg att jag höjde volymen på iPoden till ett ohälsosamt stadie. Min hörsel är dock kvar.
Jag glömde också berätta att jag vann en tröja. När Johan och övriga i Jämställdshetskommitén gick upp i talarstolen kände jag på mig att jag hade vunnit. Och jag hade rätt. Han ropade upp mitt namn och jag fick gå upp med de andra som vunnit och ta emot priset. Inför 200 applåderande miljöpartister. Vilket var en himla tur. Jag hade nämligen inte gått upp där själv.
Om jag är nöjd? Ja, mycket.
Kommentarer
Trackback
