Som det är IDAG

Idag kan jag gå, fick gå ut första gången igår. Oh, så härligt det var. Kallt som f*n, men underbart. Gick så mycket jag mäktade med. Jag kan gå på toa :), kan sitta, gå upprätt och kan röra mig själv. Helt fantastiskt. Stygnen gör bara lite ont. Och det kliar. Kliar, kliar, kliar. Maten är ju fan ett skämt, men jag överlever.

Farfar har vart här två gånger, kommer om några timmar igen. Igår var min faster här. ROLIGT. Farmor kommer imorrn, och pappa, Adrian och Anna har vart här två gånger.

Jag får komma hem på onsdag!!! Åh vad jag längtar. Hem. Till skolan. Till mina kompisar.

Vi (jag och mamma) har kollat på film. På en gigantiskt teve. Två rum har en sådan teve på avdelningen, något projekt de har. I början när jag hade ont och spydde hela tiden kändes det som att teven skulle anfalla där den hängde.

Blood Diamond är en sjukt bra film, otäck och grym, men jävligt bra. Good Will Hunting är en till asbra film. Eller varför inte the Bourne trilogin. Asbra.

Man får lite presenter. Igår ringde M innan hon skulle komma och frågade vad jag ville ha. Hon had en hel lista med grejer som hon frågade om.

På måndag tar de bort stygnen på magen och på huvudet. Anna ville INTE känna på shunten igår. Inte ens se. Det ser värre ut än vad det är. Tvättade håret idag, lite blod är dock kvar, men stygnen synd inte. Inte ett dugg. Shuntplastgrejen syns inte heller. Slangen syns inte heller. Bara om man drar i huden. Shunten känns om man klappar på huvudet. Rätt tydligt.

Kanske hälsar på på skolan i slutet av veckan. Det måste jag ju göra. Annars blir jag rastlös.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0