Gränna
Jag blev knäckt när jag trodde att det stod Tore på namnbandet. Men efter X antal närmare tittar kunde det konstateras att det stod Tove.
Prästen var dum i huvudet. Hon jämförde mormor med sin vissnande perennrabatt, och ville få oss att må dåligt. Hon ville få oss att tycka att hösten var sorgens årstid. Hon sjöng dåligt. Falskt. Det passar sig kanske inte helt utmärkt att skratta under en begravning. Men när prästen tog i från tårna i verserna lät det förjävligt. Högt, ljust och falskt. Som tur var, var det inte jag som skrattade till.
Kommentarer
Trackback
