Mer cred till oss, tack! (Shine a light)
Esteter är underskattade. Vi bli mest bara hånade plus att vi aldrig blir tagna på allvar.
Men. Vi måste allt som oftast rannsaka oss själva, konfrontera vårt självfötroende när vi ska visa upp våra alster. Vi måste stå på en scen ibland, vi måste få kass kritik, för att det vi djupt presterade inte är bra nog. Vi tar liksom av oss själva, för att skapa något. Vi kan inte dölja vår förmåga att skapa. Det framgår rätt tydligt om vi inte kan spela piano eller säga repliker flytande. Då blir det pinsamt, och rätt naket.
Annat är det för er, teoretiker. Ni kan luta er på er bok, eller erat sinande minne om inte rätt fakta framgår. Det kan inte vi.
Men det ska inte döljas att vi ofta tar saker med en nypa salt, men det kanske är som en våg. Att det måste vägas upp, hittas en balans.
Jag gillar att vara estet. Som under bilden. Vi har fått en uppgift. Jag går ofta och tänker på mina uppgifter länge. Oftast får jag inspiration eller idéer från helt oväntade håll. Det är det som är det fina. Att man med hjälp av fantasin hittar nya grejer, som kanske inte passar ihop en och en, men som tillsammans blir något jättebra. Det är rätt magiskt, och jag älskar det. Jag går ofta runt i tankarna om hur man ska kunna förbättra, förändra, eller komma på nya idéer. Och vips! Så ser jag en musikvideo, läser tidningen eller hör en intervju, och helt plöstligt har jag en idé. Det kommer när man misnt anar det. Fascinerande!
Men. Vi måste allt som oftast rannsaka oss själva, konfrontera vårt självfötroende när vi ska visa upp våra alster. Vi måste stå på en scen ibland, vi måste få kass kritik, för att det vi djupt presterade inte är bra nog. Vi tar liksom av oss själva, för att skapa något. Vi kan inte dölja vår förmåga att skapa. Det framgår rätt tydligt om vi inte kan spela piano eller säga repliker flytande. Då blir det pinsamt, och rätt naket.
Annat är det för er, teoretiker. Ni kan luta er på er bok, eller erat sinande minne om inte rätt fakta framgår. Det kan inte vi.
Men det ska inte döljas att vi ofta tar saker med en nypa salt, men det kanske är som en våg. Att det måste vägas upp, hittas en balans.
Jag gillar att vara estet. Som under bilden. Vi har fått en uppgift. Jag går ofta och tänker på mina uppgifter länge. Oftast får jag inspiration eller idéer från helt oväntade håll. Det är det som är det fina. Att man med hjälp av fantasin hittar nya grejer, som kanske inte passar ihop en och en, men som tillsammans blir något jättebra. Det är rätt magiskt, och jag älskar det. Jag går ofta runt i tankarna om hur man ska kunna förbättra, förändra, eller komma på nya idéer. Och vips! Så ser jag en musikvideo, läser tidningen eller hör en intervju, och helt plöstligt har jag en idé. Det kommer när man misnt anar det. Fascinerande!
Kommentarer
Trackback
