Men jag måste ju göra det. Förr eller senare. Så jag kommer ju göra det. Senare än förr.

(O)seriös dag idag. Så här lite har jag inte fått gjort i skolan på år och da'r. Nu, såhär i efterhand, känns dagen som en stor diffus lucka.
Skulle in till skolan tidigare för att plugga på matteprovet tills imorrn. Hittade fem andra som hade tänkt vara lika ambitiösa och plugga fast vi hade sovmorgon. Pluggade vi? Jo, tjena. Okej. Jag räknade typ tre hela tal. Men vi ägnade en och en halv timme åt att diskutera tv 4 menlöshet, och hur mycket vi är emot Blondinbella.
Det har blivit kallt på skolan igen. De har säkert stängt av värmen. Svinkallt. Och vi har skolans mest utsatta korridor. Dragit, så vi fryser jämt.

Så här tänkte jag imorse: Bara för att jag råkar åka med den tidiga bussen idag, och bara för att jag aldrig gör det på måndagar. Och bara för att den där killen typ aldrig går på där annars, utom typ en gång var tredje vecka. Så kommer han göra det nu. Och jo. [...]

När jag väntade på bussen imorse hörde jag ett suspekt ljud ovanför mitt huvud. Det pep och förde oväsen. När jag lokaliserat vad-det-nu-var, så var det en ekorre som förde sånt liv.

Det var en bra dag idag. Personer som jag inte trodde på riktigt, visade sig vara riktigt snälla. Och faktiskt bry sig.

Mitt närminne existerar inte längre. Jag kommer inte ihåg ordentligt vad jag gjorde i förrgår. Eller vad jag och kompis X pratade om idag, var jag la mina jätteviktiga papper, om jag låste dörren eller hur man räknade ut det där talet. Vet inte vad det beror på. Men det är inte det mest praktiska. Det tar sin lilla extra tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0