"Like a rooolling stooooone...!"
Efter att ha kommit hem från partiets halvårsmöte är jag inte riktigt säker på om min visit i miljöpartiet kommer bli särskild långvarig från och med nu. Tvivel om deltagande har funnits sen ett drygt halvår tillbaka.
Jag vet inte om jag vill vara en del av partiet längre. Mina åsikter hör inte hemma där. Partiet hör inte hemma hos mig.
Men om jag inte är medlem där, hur ska jag då rikta mina politiska uppfattningar? (Som om jag är jätteaktiv nu då eller??) Jag har ett intresse för politik, men hur i fridens namn ska jag yttra det då? Det finns inget parti jag sympatiserar med varken mer eller mindre, om inte miljöpartiet. Men jag står inte för all politik de för.
I princip, och lite i smyg, kan jag bekräfta alla fördomar som finns om miljöpartister. Sorgligt nog. Kan kanske tillägga några också.
På något sätt känns det inte som att man kan vara med i partiet om man är inte har dreads och kläder från sent 70 tal. Man måste vara anti-allt och följa den där typiska fördomsmallen. Kommer man med Lacoste-skor och en och annan märkesattribut är det precis som att de tänker "Tro inte att du är nåt bara därför att..." eller "Men fattar hon ingeeeentiiing?! Hon är ju helt köörd!" (Nu snackar vi alltså kongresser, inte kommunmöten)
Men om jag går ur, sviker jag inte de som jag gillar i partiet, de som tror på mig? Det är inte överdrivet många unga medlemmar, så jag är faktiskt rätt viktig för dom. Och tro nu inte att jag har allt för höga tankar om mig själv.
Men vill jag, å andra sidan, sitta i kommunfullmäktige och tjata om kommunens bottenkörda budget i fyra år?
När jag steg in i lokalen i kväll, och såg de "nya" ansiktena kändes det som att slungas tillbaka till 1930. Personer 70 plus som inte verkade särskilt nytänkande. Jag ska inte döma hunden efter håren, de kanske sitter inne med ett jävlar anamma. Men partiet behöver inte fler "sådana". "Nej, men gå inte ur då. Stanna kvar och kämpa för förbättring!" Kanske du tänker.
Där har du också mitt dilemma.
