Gud älskar djävulen

Det var lite små pirrigt från fyra till typ sju. Hela dagen har jag vart hur pigg som helst (nästan), men pendlade mellan astrött o hyperrastlös precis innan musiken gick igång, sen försvann allt det pirriga!

Åh, vi var så jävla grymma! Statyn rasade inte (surprise) men den var på god väg, när ena utstickande benet fastnade i taket på vägen in, och jag drog lite för våldsamt. Ingen svimmade eller sa fel sak vid fel tillfälle. Lite komplicerat var det att få ut havet....och in. Eller tvärtom...

När vi har fått ut havet från scenen, och oss själva igen, ska jag in direkt med de andra i en annan scen, som en annan person. Vadå asstressigt? Och inne i omklädningsrummet står massa musiker och dramaelever, och så måste man kasta av sig sjöjungfrudräkten och på med andra kläderna helst samtidigt. Nice.

Jag håller mig på musikerläktarn när jag inte är på scenen (det är roligare), då blir de andra bildarna rätt så ganska irriterade, men wtf. Det är ju kul.

Nu ska sminket av. Jihoo.