y= 0.33 kg heroin +x. bryt ut x!
Idag har jag pluggat matte hela långa dagen. Från 11, till 17. Det var välbehövt, och oj vad nöjd och stolt jag känner mig nu, tillfredställd. Första två timmarna var hur sega som helst. Men. Sen jävlar, sen föll poletten ner. S hjälpte mig hela långa dagen. Så himla asbra.
Efter ett tag, när hon skulle förklara nåt med positiva och negativa tal, och teckenbyten o sånt i ekvationsväg, hade hon exemplifierat med apelsiner hela tiden. Men hon kom fram till att det var på förskolenivå, och att det var bättre om hon tog nåt som var närmre min verklighet, som jag kunde relatera till. Därför föll knark som det självklara valet. Knark är ju vanligt i min ålder, menade hon.
Efter att ha bytt ut 0.33 apelsiner mot 0.33 kilo amfetamin, slog vi båda fast vid att jag fan inte hade klarat knarkbranschen många dagar. Min karriär som dealer är redan över. Jag skulle fått ett skott i pannan efter fem minuter.
"Men va fa-an. Jag skulle ju ha 2.3 kilo heroin?? Inte 3.2 hekto!?"
De skulle gå back. Det är en lättnad att knarkdealning är ett dåligt val för mig. Eftersom jag vinner på det själv i längden.
Sen kanske det är så att jag är assmart på matte egentligen, jag kanske har ett nytt mattesystem på gång? Mina uträkningar kanske är rätt, egentligen, bara det att ingen kommit på det uträkningssättet än. Därför ska jag komma på ett eget facit till matteboken, med egna uträkningar. Och det kan ju inte vara så svårt, eftersom det bara är att räkna ut talen, det är ju rätt, på mitt sätt! Så när Lars säger: Du, det är 100 procent fel igen, kan jag bara säga: Du, jag har pågående förhandlingar med förlaget.
Eller. När matteboken visade att man bara skulle visa nåt grafiskt, men S promt ville räkna ut den genom prövning (sorry ni som inte fattar nåt, men matte B säger allt) Det gick inte att räkna ut den där uppgiften genom prövning, det bara gick inte. Jag resonerade så rationellt, som att författarna kom på att det inte gick att lösa den genom prövning, så därför skrev de inte ut det. Asbra! Nästa tal! Men S var envis och skulle räkna ut det ändå, men det gick ju inte. Men. författarna är ju inte mer än människor, eller hur?
Efter ett tag, när hon skulle förklara nåt med positiva och negativa tal, och teckenbyten o sånt i ekvationsväg, hade hon exemplifierat med apelsiner hela tiden. Men hon kom fram till att det var på förskolenivå, och att det var bättre om hon tog nåt som var närmre min verklighet, som jag kunde relatera till. Därför föll knark som det självklara valet. Knark är ju vanligt i min ålder, menade hon.
Efter att ha bytt ut 0.33 apelsiner mot 0.33 kilo amfetamin, slog vi båda fast vid att jag fan inte hade klarat knarkbranschen många dagar. Min karriär som dealer är redan över. Jag skulle fått ett skott i pannan efter fem minuter.
"Men va fa-an. Jag skulle ju ha 2.3 kilo heroin?? Inte 3.2 hekto!?"
De skulle gå back. Det är en lättnad att knarkdealning är ett dåligt val för mig. Eftersom jag vinner på det själv i längden.
Sen kanske det är så att jag är assmart på matte egentligen, jag kanske har ett nytt mattesystem på gång? Mina uträkningar kanske är rätt, egentligen, bara det att ingen kommit på det uträkningssättet än. Därför ska jag komma på ett eget facit till matteboken, med egna uträkningar. Och det kan ju inte vara så svårt, eftersom det bara är att räkna ut talen, det är ju rätt, på mitt sätt! Så när Lars säger: Du, det är 100 procent fel igen, kan jag bara säga: Du, jag har pågående förhandlingar med förlaget.
Eller. När matteboken visade att man bara skulle visa nåt grafiskt, men S promt ville räkna ut den genom prövning (sorry ni som inte fattar nåt, men matte B säger allt) Det gick inte att räkna ut den där uppgiften genom prövning, det bara gick inte. Jag resonerade så rationellt, som att författarna kom på att det inte gick att lösa den genom prövning, så därför skrev de inte ut det. Asbra! Nästa tal! Men S var envis och skulle räkna ut det ändå, men det gick ju inte. Men. författarna är ju inte mer än människor, eller hur?
Kommentarer
Trackback
